Så är föreläsningssäsongen igång. Idag var det läkare som skulle få information och jag fick med kort varsel ta med mig en student från den egna verksamheten.
Men när jag la fram dem på kvällen så började Arvsmassorna nalla av dem. Då var det ju tur att jag inte kunde välja i butiken och tog båda så det blev kvar något till mig.
Som vanligt var det en pina jag tog mig igenom och sedan ansträngde mig för att inte tvivla över. Att jag fick höra fina kommentarer efteråt såsom "Tack för en bra föreläsning! Jag höll mig alert genom hela föreläsningen och det händer typ inte." gör inte så stor skillnad. Jag tänker mer att jag bara får acceptera att det är så jag fungerar istället för att försöka lära mig bli nöjd.
Jag tänker på en intervju med en skådespelare som jag såg för många år sedan. Skådespelaren berättade om sin scenskräck och hur han oftast kräktes innan varje föreställning men att det bara var så det var. På så sätt är det här ju lättare eftersom det bara handlar om 3-4gånger per år som jag ska känna mig obekväm, malplacerad och svammlig.
För att fira att jag både kunde hålla mig social och informativ med en student en halv dag och föreläsa en timme köpte jag dessa:
Nu får jag vila ända till maj månad. Känns som jag gått på semester.
Kommentarer