Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens fundering

Så på en Instagramsida som heter Princess Madeleine of Sweden görs reklam för ett kommande hudvårdsmärke tillverkat tillsammans med Weleda. Men det är inte reklam och det är inte prinsessan utan Privatpersonen som gör inte reklam för ett samarbete? 
Dessutom säger Privatpersonen så här om det nya märket:
Barn tittar på Tiktok och börjar efterfråga olämpliga hudvårdsprodukter. Då kan man inte som förälder "...inte ge dem någonting alls...". 
Nähä? Jag som trodde att jag kunde vägleda mina barn i den där djungeln och tala om för dem vad som är lämpligt för barn att använda. Men tydligen är valet att låta dem få olämpliga saker om man då inte kan ge ingenting. Jag som trodde jag hade någon liten koll eftersom det är jag som håller i plånboken.

De kommande produkterna har tagits fram i samarbete med ett märke som länge marknadsfört sig med att ha naturliga produkter, fria från en massa skräp. Men det är först nu det alltså kommer produkter fria från skräp som går att ge till barn? 

Kanske har de tidigare produkterna från företaget inte haft tillräckligt roliga namn då? Eller gått att använda på olika generationer? Dålig inte reklam för företaget och deras befintliga ocoola produkter för gamlingar.

Sen tycker tydligen Privatpersonen att en bra lösning på trenden att barn vill använda hudvårdsprodukter och därmed fokusera på utseende är att skapa produkter direkt riktade till barn. Det känns ju nyskapande och fräscht. 

Min lösning är att köpa mild ansiktstvätt och fuktkräm från Aco till pre-teen huden och tjata hål i huvudet på Arvsmassorna om hur man måste vara försiktig med en hud som byggs upp. Vill de ha produkter de ser på Tiktok? Det kan de inte, dels för att de inte har Tiktok, dels för att jag inte köper det till dem. Det är ju också ett alternativ till att inte ge något alls.
Men jag är ju bara en privatperson. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.