Fortsätt till huvudinnehåll

Svenska i grundskolan

Nu kanske jag är kinkig och överdriver, vad vet jag. Men lite höjde jag på ögonbrynen när Polarn kom hem med läsläxa och jag ögnade igenom det första kapitlet av Min vän Percys magiska gymnastikskor av Ulf Stark.
För det handlade om pojkar som tjuvkikar på kvinnors nakna bröst.
Vet inte om det är jag som är pryd, men det kändes sådär. Objektifiera kvinnor är väl lite old news? Ett kapitel om hur ett gäng småflickor tjuvkikar på män som är halvnakna lär väl inte dyka upp? 

"Där låg vi med våra magar mot den skrovliga takpappen då männen från brandstationen dök upp och visade sina bringor.
De solade i den lilla skogsdungen på andra sidan staketet.
Vi kunde se hur de knäppte upp sina mörka skjortor och la sig ner på marken och blundade mot solen.
Karoline mumsade på ett äpple som hon hittat i ett träd. Hennes utstående öron lyste röda som ett par fladdermusvingar.
- Sablar vilken bringa! sa hon.
Hon nickade mot en bred och hårig bringa som låg i gräset på sin höjd tio meter från våra små näsor."

Funkar inte, eller? Blir det konstigt och lite obehagligt om man vänder på det? Och om det blir konstigt och obehagligt, varför är det okej i det första perspektivet?

Nu kanske lärarna kommer ta upp objektifiering, kanske kommer barnen reagera, kanske finns det en plan både från författare och lärare. Eller så är småpojkar som tittar på nakna tanter väl inget att reagera på? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.