Fortsätt till huvudinnehåll

Lemniskata ∞

Jag bestämde mig för en storstädning idag så jag har:

Tvättat 3 maskiner tvätt.
Plockat isär soffan, dammsugit och putsat med läderputs.
Tagit ut mattan och skakat den.
Dammsugit och våttorkat hela lägenheten.
Dammat överallt.
Torkat alla skåpsluckor.
Torkat ur alla kökslådor.
Gjort rent bakom spisen.
Gjort rent under kyl och frys.
Torkat alla rör i badrummet och skrubbat under badkaret.
Torkat alla golvlister.
Skrubbat tygsitsarna på köksstolarna.
Gjort rent taklampor.

När klockan slagit 14:30 slog jag mig ner med en kopp kaffe, lagom ledbruten och väldigt nöjd med det rena hemmet som nu var befriat från väntande göromål. Det tog bara sekunder för insikten att inom några få dagar är det något mer som behöver rengöras eller fixas, att slå till. Det är som att man är sitt egna evighetstecken, det som kallas Lumniskata.

Resten av dagen tittade jag på dåliga filmer såsom:
Karusell. Ett hyfsat försök till svensk skräckfilm men med en uppenbar plot. Man har sett den här filmen många gånger tidigare skulle jag säga.

Och:
Trap. Jag vet inte varför jag fortfarande förknippar M. Night Shyamalan med bra thriller/skräck, för det har väl inte levererats på många år. Den här var något nytt lågvattenmärke i form av oklar handling, dåligt skådespeleri och allt för många försök till att "överraska". Verkar mest vara en film gjord för att lansera dottern som sångerska. 

Det kommer bli mycket mer av en rysare att se vad jag kommer upptäcka för måsten att hantera imorgon.



Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer