Lemniskata ∞

Jag bestämde mig för en storstädning idag så jag har:

Tvättat 3 maskiner tvätt.

Plockat isär soffan, dammsugit och putsat med läderputs.

Tagit ut mattan och skakat den.

Dammsugit och våttorkat hela lägenheten.

Dammat överallt.

Torkat alla skåpsluckor.

Torkat ur alla kökslådor.

Gjort rent bakom spisen.

Gjort rent under kyl och frys.

Torkat alla rör i badrummet och skrubbat under badkaret.

Torkat alla golvlister.

Skrubbat tygsitsarna på köksstolarna.

Gjort rent taklampor.

När klockan slagit 14:30 slog jag mig ner med en kopp kaffe, lagom ledbruten och väldigt nöjd med det rena hemmet som nu var befriat från väntande göromål. Det tog bara sekunder för insikten att inom några få dagar är det något mer som behöver rengöras eller fixas, att slå till. Det är som att man är sitt egna evighetstecken, det som kallas Lumniskata.

Resten av dagen tittade jag på dåliga filmer såsom:

Karusell. Ett hyfsat försök till svensk skräckfilm men med en uppenbar plot. Man har sett den här filmen många gånger tidigare skulle jag säga.

Och:

Trap. Jag vet inte varför jag fortfarande förknippar M. Night Shyamalan med bra thriller/skräck, för det har väl inte levererats på många år. Den här var något nytt lågvattenmärke i form av oklar handling, dåligt skådespeleri och allt för många försök till att "överraska". Verkar mest vara en film gjord för att lansera dottern som sångerska. 

Det kommer bli mycket mer av en rysare att se vad jag kommer upptäcka för måsten att hantera imorgon.