Fortsätt till huvudinnehåll

Svindlande

Under några nätter har jag vaknat av rejäl yrsel och sedan haft mornar som svajat därför har jag gissat att jag dragit på mig kristallsjuka. När det inte höll sig till nätter utan också dyker upp när jag suttit still för länge framför datorskärmen eller virkningen, så försökte jag mig på att boka tid på vårdcentralen. Diagnos brukar ju vara bättre än gissning och Google. Men det var optimistiskt av mig, där finns det inga tider på många veckor så jag antar att jag får belasta lättakuten om det fortsätter bli värre. Vården är så himla välorganiserad att vi som nästan aldrig söker vård inte heller vet hur vi ska få den. Tillbaka till gissning, Google och "Får se som det går över".

Det svajade lite som mamma idag också. Pyret blev bjuden att tillsammans med en kompis spendera helgen hos en annan kompis, på hans lantställe. Hon var lite tveksam till om hon skulle våga vara borta två nätter och behövde tänka på saken ett tag. Jag fick hålla i mig för att inte uppmuntra henne till att stanna hemma om jag får vara ärlig. Det känns så stort att hon ska vara hos en kompis familj, långt bort, en hel helg. Men jag lyckades hålla mig neutral och låta henne bestämma, då valde hon att tacka ja. Självklart vill jag också att hon ska våga utmana sig lite, så det är väl bra. Men det är uppenbarligen inte bara hon som behöver öva sig på att släppa sargen.
På frågan till kvällen om hon hade det bra, blev svaret "Yaaaaa!", det känns ju skönt.

Under dagens hemarbete hade jag i alla fall balans eftersom jag hade sällskap av Yin och Yang.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.