Fortsätt till huvudinnehåll

Mer än ett problem

Började titta på 3 Body problemNetflix. Sci-fi är inte helt min favoritgenre, så det var kanske lite bäddat för missnöje från start, men storyn tycker jag ändå skulle kunna bli något. En viss spänning och uppbyggnad kan jag föreställa mig att de kan få till. Fast det dröjde inte många minuter innan jag störde mig på mitt nya favorit hang-up; Chockade snygga bruden rollen.
Den supersmarta vetenskapskvinnan som går genom hela första avsnittet med det där uttrycket. För mycket fillers är ju ett problem för att få till realistiska uttryck, men är det verkligen sådär kvinnor ser ut när de är oroliga, chockade, nervösa, rädda eller förvånade? Jag undrar också;
hur gör de när de stirrar så där chockerade och liksom halvblinkar? Alltså när ögonfransarna bara darrar, utan att blinka helt. Väldigt vanligt uttryck i filmer och serier nu för tiden tycker jag. Eller så har jag tittat på för många filmer och serier med den typen av karaktär. Jag tror ju inte att det är ett särskilt vanligt uttryck utanför tv och film, för om det var vanligt skulle väl manliga karaktärer också dras med sådana uttryck? I alla fall de smarta och snygga.

En annan sak; det röks en del i den här serien, vilket kännas... ...oväntat (klipp till scen där jag i misstro tittar på skärmen med halvblinkande ögon och halvöppen mun). Är det inte lite inaktuellt och töntigt?
Ännu mer töntigt blir det när skådespelarna inte kan röka och ser sjukt obekväma ut.
Lite methodacting för att lära sig röka borde väl kunna krävas om de ändå ska ha karaktärer som röker? Annars kan de väl lika väl skippa det, eftersom att det inte tillför scenerna någonting alls. 

Jag kommer ge den ett avsnitt till innan jag bestämmer mig för om jag kan bortse från det stereotypiska.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.