Hur är det möjligt?

Inte en jättebra dag, skulle jag väl sammanfatta dagen.

Jag vaknade mitt i natten med inte bara yrsel och huvudvärk, utan också ett tryck över öra, käke och hals på vänster sida. Det gjorde ont. Dessutom hoppade pulsen lite hit och dit.

Jag gav upp, sjukanmälde mig och åkte till närakuten.

Lite oväntat fick jag träffa en väldigt noggrann läkare som kollade upp det mesta. Nu har man exempelvis kommit upp i åldern när man utreds med Ekg och provtagning för att utesluta blodpropp eller hjärtbesvär. Wow, eller vad man ska säga. Det han kom fram till var att jag hade tecken på virusinfektion och att det troligen var den som satt sig på balansnerven. Som bonus hade jag förstorad sköldkörtel och högt blodtryck.

Så mycket som jag tränar och med min kost så borde jag inte ha det. Men jag skulle ju heller inte haft gallsten som pinnig 15 åring, urinvägsinfektion medan jag åt penicillin för halsfluss, cystor på äggstockarna medan jag åt p-piller, eller halsböld utan streptokocker. Lite av min grej att dra på mig sånt jag inte borde, tydligen.

Nu ska jag lyckas boka tid på vårdcentralen för att följa upp sköldkörtel och blodtryck, de har ju inga tillgängliga tider. Vi får väl se vilken respons jag får på deras chatt.

Jag ska också försöka låta bli att oroa mig för om läkaren, som pratade väldigt mycket men lyssnade lite sisådär, hade rätt att avfärda att det här kommer utvecklas till ny halsböld, den är också knepig.

För att göra dagen mer spännande så fick jag också mens för första gången på 98 dagar. Den var en rejäl käftsmäll. Jag tror att jag förlorat flera liter blod och inte ens tranexamsyra hjälper.

Dessutom håller mobilen på att lägga av efter fem år i trogen tjänst. Jag har verkligen inte tålamod just nu med att inte skärmen reagerar och att saker stängs ner. Jag har noll ork att byta telefon, med allt vad det innebär.

Det enda bra med den här dagen var att jag kunde både börja på och läsa klart, den här:

Liza Marklunds sista del i serien; Stormberget.

Antingen har jag tröttnat lite, eller så var den sista delen inte riktigt lika bra som de andra två. Lite rörigare och lite fånigare story.

I övrigt var det inte en så bra dag, utan en sådan dag där uppgiften att laga middag, hjälpa med läxa och göra flätor gjorde en lite gråtfärdig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen