Ett problem i taget

Jag lyckades lösa Pyrets dilemma i fredags, eftersom hon vågade åka iväg en hel helg. Hon kom tillbaka idag nöjd och glad.

Jag lyckades lösa Polarns dilemma om vad hon skulle passa på att göra när hon skulle ha sin mamma helt för sig själv när vi åkte till Fjärilshuset igår.

Jag lyckades lösa Pyrets problem med hörlurar till skolan genom att leta i gömmorna och hitta ett par hon kunde få av mig.

Jag lyckades till och med lösa problemet med att komma på en middag båda arvsmassorna åt upp.

Men.

Polarn är förtvivlad över att hon så fasligt gärna vill ha ett eget husdjur i födelsedagspresent men en sköldpadda behöver så mycket plats och en ödla så mycket pyssel. Jag vet inte hur jag ska lösa det.

Jag försöker också hjälpa henne att sy en väska. Hon valde en med ett uselt mönster och ett jätteknepigt tyg.

Är inte säker på att min enkla symaskin kommer fixa det där när det nu är dubbla lager fejkskinn med vaddering.

Inte heller kunde jag lösa Pyrets önskemål om att hinna tvätta och torka favoritjeansen innan morgonen kommer.

Så man får väl konstatera att läget som mamma är detsamma som alltid; You win some, you loose some, men det finns alltid ett problem att försöka lösa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen