attvarabob

Sådär, då var texten klar: Nu Googlar jag järnet för att hitta vad jag ska dekorera med. Ska det vara blommor eller ska det vara något mönster? 

Det var nästan så att jag inte trodde jag skulle klara det, men det gjorde jag. Jag tog mig igenom hela måndagen! Borde köpt en sån här för att gratulera mig själv:

Dagens tv-tips: The way down på HBOmax. En dokumentär om ett religöst samfund som hade banta-med-Gud som koncept. Med ohyggligt stor framgång dessutom. Ledaren Gwen Shamblin är minst sagt en karaktär att minnas. Dagens väckarklocka: " Jag är så söt och rar ." Men inte klockan 3 och 5 när det lilla livet med orubbad entusiasm och regelbundenhet väcker mig för att kela. Alla försök att ignorera fröken bemöts med att hon börjar snutta på min haka eller örsnibb. Charmigt.  Dagens träning: Förutom morgonens löprunda och 20 minuter coreträning; att hjälpa herr B.o.B. att släpa upp en spis till hans lägenhet, en trappa upp, utan hiss.  Dagens minus: Att det är söndag. Skulle behöva vila mer. 

Nu har jag ritat upp mönster och börjat på ett broderi också. För det är ju så otroligt tillfredsställande att ha en massa projekt man knappt hinner hålla på med.  Jag märkte rätt snart att det var lite av en utmaning att ha svart väv, i alla fall när ögonen  börjar bli lite till åren. Men det är rätt roligt också. 

Det finns vissa nackdelar med att ha vänner och kollegor som är forskare. En nackdel är att det är en naturlig del av deras vardag att hålla föreläsningar, så de ser inget konstigt med det. En av dem, som föreläser och är med i nyheter och artiklar mest hela tiden, fick den briljanta idén att föreslå mig som föreläsare. Chefer och kollegor sa det lite manipulativa " Klart du ska tacka ja! Det skulle vara toppen! Fast bara om du vill så klart ." Så nu har jag tackat ja till ytterligare en föreläsning för ytterligare en yrkeskategori i ytterligare ett ämne. Samtidigt som jag fortfarande är så nervös varje gång att jag vill kräkas. Den här våren ska jag dö en smula vid tre tillfällen.... ....tänkte jag, och det fick jag skämmas enormt för på eftermiddagen. För då hör ungdomsvännen av sig och berättar att hon har fått beskedet att hon har långt framskriden livmoderhalscancer. När "Jävla cancer!"-känslan klev in, kändes det så enormt fjuttigt att ha ågren öve...

Har hittat totala motsatserna inom området dokumentärer, på SVT-play. Jag började fint, men ytterst hjärtskärande i kortfilmen om BRIS: " Det stora och det lilla ". Vilket fantastiskt arbete de gör! Jag kan för mitt liv inte förstå hur dessa fantastiska medarbetare orkar med sitt arbete, men är tacksam för att de orkar.  Sedan gjorde jag en helomvändning och plågade mig igenom denna: Det är lätt att hamna i en känsla av skratt, som att man tittar på en sketch på Saturday night live. Eller som att det är någon liten pojke med storhetsvansinne som leker cool skurk, men snart kommer få en tillrättavisning och visa sin förvirring och osäkerhet.  Fast det som är svårt att ta in är att det är en person män niskor lyssnar på, på riktigt. Massor med människor. Miljoner. Som tycker att de resonemang och budskap som förmedlas är fullt rimliga.  Så när Pyret tjatar om att få tillgång till sociala medier och jag undrar när det är dags att säga ja, så är sånt ...

Det är ganska stort fokus på schack just nu. Arvsmassornas skola har ju hela tiden haft det som en aktivitet på fritids, de har en schack-app installerad i skol-Ipaden och i fyran blev det till och med ett ämne på schemat. Nu är det tävling! Polarn är först ut med tvåorna. 5 barn i klassen tävlar digitalt mot andra skolor i hela landet, och Polarn är en utav dem. I första deltävlingen var hon den enda i klassen som vann sin match, i dagens andra deltävling vann 3 sina matcher och hon var en av dem. Om en enda i gruppen vinner nästa deltävling så är de i final. Klassen de ska tävla mot har ännu inte ett enda poäng, mot Polarns klass 4 poäng. Polarn är så sugen på att vinna hela alltet, för då kommer de få besök av Sveriges första astronaut, alltså Christer Fuglesang. Det låter ju spännande. Lite längre fram ska Pyrets klass tävla, fast då är det på en stor arena. Pyret håller som bäst på att förbereda sig med extra träning i skolan, men jag får lagom mycket information i san...

Samtidigt som det är lite frustrerande så är jag imponerad över att fortsätta få sällskap på löprundorna. Jag trodde Arvsmassorna skulle tappa lusten efter första, andra eller max tredje passet, men icke. 7:e rundan idag: Det blir fortfarande kort och lugnt, men tempot börjar öka och gåvilan blir mindre. Idag bara en gåvila på hela rundan. 

Hushållstips för köket: Om du har lagat någon mat på en spisplatta, säg potatismos, och ställer kastrullen på den svala plattan bredvid, kom då ihåg att plattan du nyss använt fortfarande är varm.  Om du sen tar ut en ugnsform i glas, med till exempel ugnsstekt falukorv, ställ den inte på den till synes lediga platsen på spisen för att? Just det, plattan är fortfarande varm.  Om du trots allt gör det du inte ska, lyssna gärna efter ljudet av spänningar i såväl korv som glas. Ett slags tjutande läte som instinktivt leder tankarna till värme och en analkande smäll.  Jag testade detta scenario, och kan rapportera att jag var för långsam för att hinna flytta på ugnsformen, och när den smällde hamnade glassplitter i maten.  Det blev inte ugnsstekt falukorv med potatismos till middag idag.

Vi tog oss in till stora staden för att gå på bio och titta på Håkan Bråkan .  Det var kul, vi gillar Håkan. Även om vi blev lite besvikna på att han bara sa " Det här ska han få fan för " en gång i hela filmen.  Arvsmassorna ville gå runt på stan och titta i affärer efter filmen och det blev något av en tankevurpa när Pyret upptäckte denna nostalgitripp: Tishor med Blackpink, benvärmare, handledsvärmare, smycken, bälten, klistermärken, vilket litet himmelrike för en 10-åring. Jag minns ju själv hur jag ville ha allt i den där affären. Lite spännande att den är i stort sett likadan som när jag var fjortis, för det var ju ett tag sedan. Precis som jag gjorde så tittade Arvsmassorna på allt, men köpte inget eftersom det också är ganska dyra billiga saker.  Ännu en gång ville arvsmassorna följa med ut och springa till kvällen. Det blir korta och långsamma rundor vilket börjar kännas lite frustrerande. Jag tycker att det är fantastiskt att de vill följ...

Kanske är det ålder, kanske är det överbelastning, kanske är det årstiden, kanske är det fysiskt, oavsett så har jag allt mer behov av vila. Så idag blev en dag av inget särskilt.  Vi åt en lång frukost. Vi gick till secondhand.  Vi veckohandlade. Jag tvättade. Jag läste. Arvsmassorna spelade spel och tittade på tv. Vi åt hemgjorda tunnbrödsrullar. Och vi tittade på Fångarna på fortet. Sedan var dagen förbi.  Jag tycker alltid att det känns lite som slöseri att ägna en ledig dag till att bara återhämta sig, och ordna hushållet, som att ledig tid är till för att orka med alla förpliktelser. Men nu är det väl så att det behövs, nöjet får komma på annan fritid. 

...och ingen hör det, gör det något ljud? Om man är ute och springer och klockans batteri tar slut så passet inte registreras, har man ens sprungit då? Arvsmassorna följde med igen, 6:e gången gillt, så vi är tre som tycker oss ha upplevt dryga tre kilometer utomhus. Då kanske det hände ändå? Vi valde i alla fall att mysa till det efteråt, medan vi tittade på Talang:

Äntligen kan jag se hur dagen börjar gry på promenaden till jobbet. Det inger ju lite hopp. Att resten av dagen bjöd på sol gav ju också en försmak på våren.  Nu ska vi bara ta oss förbi februari, som garanterat kommer ge en vinter-baksmälla.

Kära Aftonbladet kan man lita på för märkliga artiklar. Som den här: Den ligger bakom betalvägg, så frågorna hopar sig ju ännu mer i detta mysterium. - Varför ska någon lära sin partner att prata känslor? Eller öppna upp sig? För innebär inte det att en vuxen människa tar ansvar för en annans känslor? Är det inte bättre att den personen som inte kan prata känslor tar ansvar för det och kanske söker professionell hjälp om det är svårt att lära sig på egen hand?  - " Kärlek är inte bara ord ". Fast om en person ska lära sig att " öppna upp sig " eller " prata om känslor " borde inte kommunikation vara en bra grund? Undviker man inte själva kärnfrågan annars? -" Okänd diagnos " och " depression " är inte det frågar för vården att ta ställning till?  Så mycket frågor, så lite svar, för jag tänker inte betala för att läsa den artikeln. Om jag skulle skriva en egen skulle den kanske mer se ut något som: Så lär du dig att prata kän...

Dagens rekommendationer: På tv finns 2 x Juliette Lewis Yellowjackets , så spännande och lätt bisarr. Som en Flugornas herre fast med tjejer, och en " Vad hände sen " och lite utpressning och mord och sånt. Welcome to Chippendales , för vad kan vara ett bättre tema för en dramaserie än det? Sex, droger och maktkamp, och så lite mord då. Som kontrast till det så använder jag lite av min fria tid till nästa del i Kristina Sandbergs berättelse om Maj; Sörja för de sina . Drama på ett helt annat sätt. Måste älska bibblan som har så mycket jag vill hinna plöja igenom!  Mer tid till böcker och tv skulle vara mysigt.

Öronen är fortfarande väldigt stora, och spetsiga.

Dags för lite piff. Jag fick hjälp av Bobo att åka till ett visst varuhus för att köpa en ny matta och lite annat. Det finns någon vag idé i mitt bakhuvud om vilken riktning jag vill ta inredningsmässigt, och det här är på rätt väg: Lite varmare kanske är tanken, lite mer naturliga toner. På tal om naturligt har jag gjort ett nytt försök med balsammetoden eftersom håret har varit så torrt och bångstyrigt. Jag läste på lite extra och köpte rekommenderade produkter. Efter den första veckan har det här hänt: Det kallas ju också Curly girl-metoden . Nu har jag köpt lite produkter för att se om jag kan  locka fram lite mer lockar.

En kollega kom förbi i fredags och var lite sliten av en efterhängsen förkylning. Jag sa (något ironiskt) att det väl var tur att det var helg så att hon kunde ägna all sin lediga tid till att vila upp sig för att orka jobba nästa vecka.  På tal om det så hade jag planerat att hinna ta hand om all tvätt, ta hand om all sopsortering som skulle till soprummet, storhandla, städa och gå till biblioteket idag, innan jag skulle möta upp Ellegulle för middag. Jag hann börja med tvätten och gå till soprummet, men skulle sedan till biblioteket innan jag handlade och då råkade jag stöta ihop med mammakompisen. Så då gick vi på lunch.  Efter det hann jag bara springa till biblioteket innan det var dags att åka för en härlig kväll med god mat, mycket prat och många boktips. Tvätten blev inte klar, hemmet inte städat och maten inte inhandlad. Och då tänker jag att det är väl det helgerna egentligen ska handla om; avkoppling, härliga möten, god mat, böcker, träning, bra serier e...

När jag vaknade imorse kändes det omöjligt att orka med något efter jobbet, men det var väl tur att jag åkte iväg ändå. Titta vad de hade på Creperie och Logi: Jag valde crepe med chevré och sedan efterrättscrepe med hjortronsylt. Psykiatern och psykologen gjorde andra val. Med sådan mat och trevligt sällskap så hann plötsligt klockan bli 23 innan jag åkte hem. Trötthet kan ibland vara ett relativt begrepp. 

Jag tänkte att det skulle ge sig, arvsmassornas nyvunna intresse för träning. De har tidigare sagt sig vilja följa med på träning, men hängt på någon enstaka gång innan anledningar till att inte haka på dök upp. Men idag var det tredje gången gillt. Det var de som frågade om de fick följa med i söndags, trots regn och blåst. De sa till att de ville med i tisdags och ville då springa lite längre än på söndagen. Och de ville ut idag med. Jag var helt slut idag, klarade mig knappt genom dagen, och med tanke på hur trötta de var imorse så tänkte jag att de inte heller skulle vara så sugna. Men min plan på tv och något sött gick åt skogen, för Pyret frågade så snart jag kommit hem om vi skulle ut och springa. Så klart detta intresse ska uppmuntras. Men jag saknar redan att dra på lite högre volym och bara köra utan att tänka när jag är trött. Inte nog med att jag ska orka dra runt mig själv, jag ska orka peppa dem och lyssna på allt de snicksnackar om under rundan. Jag känner mi...

Bland framförallt kvinnor har väl begreppet känslomässigt arbete diskuterats allt mer de senaste åren, framförallt efter att boken Så jävla trött av Gemma Hartley kom ut. En del av det man pratar om i de sammanhangen är de gammalmodiga och könsstereotypiska rollerna i ett förhållande, där kvinnan ofta får ta ansvar för känslorna medan mannen tar hand om det praktiska. Sedan pratar man även om andra delar.  Men. På vägen till och från jobbet brukar jag lyssna på någon lättsam topplista på Spotify, och där dyker plötsligt upp en förnämlig beskrivning av just detta. Alldeles säkert menat som en romantisk beskrivning. Ska vi kika på början av Lewis Capaldis låt Pointless: Så han tar ansvar för att ordna biobiljetter, koka kaffe, boka bord på restaurang, hämta vatten och göra födelsedagskort. Hon tar ansvar för att hålla hans sorg borta, ta bort hans smärta, ge honom inre frid, vara ljuspunkten, göra honom till en bättre man och att acceptera honom som han är.  Nog är...

Det är så mycket tråkigare att vara vuxen. Wroom , wroom , lät jag hela dagen, men ingen frågade hur fort jag kunde springa i dessa kompisar. Fast sköna var de.

Tillbaka på kontoret efter tre veckor. Herrejisses vilken enorm uppförsbacke det var att ta sig iväg imorse. Väl framme väntade 5 inkorgar av olika slag, fyllda med meddelanden som jag ägnade 3.5 timmar till att åtgärda, utan att hinna bli klar.  Men på skrivbordet låg det också en julklapp från kollegan, och de matchar de trollstavspennor jag ordnat till oss. Och eftersom jag överlevde första arbetsdagen så fick jag nog hjälp av lite magi. 

Jag skulle ut på en löprunda och arvsmassorna bestämde sig plötsligt för att de ville följa med. Trots att jag informerade att det blåste och regnade sprang de iväg och bytte om. Intr snabbaste tempot, och Pyret orkade inte springa hela tiden, men en okej längd får jag säga. Tur att det gick långsamt eftersom Polarn pratar nästan lika mycket när hon springer som när hon går, och hon begär att man svarar.  Rundorna är ju egentligen mitt andningshål men om arvsmassorna säger att de vill med, och att de vill göra ett nytt försök att springa regelbundet, så måste det så klart uppmuntras. Jag får väl hitta någon annan ventil. 

Pyret har kommit på en ny favoritlek när vi är ute på promenad. Hon vill att man väljer lätt, mellan eller svår nivå, där lätt är ett ord, mellan är två och svår är tre ord. Av de ord man får ska man göra en ordvits, den får vara hur dålig som helst.  Jag känner att jag har nått min fulla potential som förälder nu.  Bild på katt eftersom många ordvitsar innehåller ordet " katastrof ".

Pyret förefaller ha ärvt min snart-är-ledigheten-slut-panik. Så hon lyckades tjata sig till ett par dagar att avrunda ledigheten här: Goa Göteborg. Tanken var att vi skulle gå på Universeum, men av en slump såg jag att det fanns något som hette Spelhuset på Liseberg. Där kunde man under jullovet köpa en biljett för 4 timmars spel, så var typ alla spel upplåsta och fria att köra hur många gånger som helst. Tjejerna ville hellre gå dit, så det gjorde vi.  3 våningar med arkadspel i alla möjliga former. Airhockey, basket, kasta boll, bilspel, motorcykelspel, dansspel, Pacman, skjut-spel, flipperspel, det tog aldrig slut. Det roliga var att så många spel gick att köra tillsammans. Det var alldeles lagom med folk också, så man behövde inte vänta på att spel blev lediga eller bli galen av trängsel. Jag tänkte först att det var ett trist sätt att spendera en dag i annan stad, för då vill man väl göra det som inte finns någon anna...

I en del parker har man dekorerat med chockrosa belysning. Det höjer ju humöret ett snäpp eller två.

Vad svårt det är att se tillbaka på ett år och försöka att verkligen se hur saker och ting har utvecklats och förändrats. Visst händer saker, visst ändras man som person, men sådant sker ofta så långsamt och gradvis att det är svårt att se på egen hand. Ibland behöver man se det genom någon annans ögon, så med andras ord, här är mitt 2022.  Jag har fått till mig från vänner att jag har blivit lugnare och stadigare. Nu skulle man kunna dra till med klyschan Att hitta sig själv , om jag nu trodde på den. Det gör jag inte. Jag tror att man är olika vid olika tillfällen i livet, att man ständigt förändras. Däremot kanske det ger viss pondus eller lugn ju fler förändringar man går igenom. Men att säga att jag skulle hittat mig själv skulle ju innebära att det här är den enda personen jag har kvar att vara, det skulle väl vara otroligt trist. Mer nytt vill jag hinna upptäcka om mig själv. Det har påtalats att träningen har fått ta mycket mer plats, och även om jag fortfarande har svårt a...

Mellandagsrean, den som är så annorlunda från alla andra reor som pågår typ hela tiden. Nej, jag kan inte påstå att jag bevakar den särskilt, lika lite som jag kollar extra på Black Friday. Men noterar den gör jag, och jag som i stort sett bara handlar på rea kanske handlar då, eller någon annan av alla årets reor.  En sak jag noterade i år var formuleringen Twilfit valde på sin kampanj: 50% på alla reavaror. Det får i alla fall mig att tänka att det är en ytterligare rabatt på ett redan satt reapris. "På alla reavaror" förutsätter väl ändå att varan redan är på rea. Men så menar de inte utan de menar att det är 50% på ordinarie pris, lite omvänt sådär att 50% är reapriset. De menar väl alltså: 50% på vissa utvalda varor.  Som de flesta formulerar det under rean? Eller? För hur ska de annars formulera sig när det blir slutrea, som alla vet snart kommer; 50% på reaprisets-reapris ? Eller sätter de reapris på varorna och behåller samma skyltar, som någo...