Vad gör man en lördag?

Självklart börjar man dagen så här:

Vi dukar upp hela bordet med frukost.

Jag ägnade annars större delen av dagen åt att plantera tomatplantor och palettbladsskott. Väldigt oklart var jag ska få plats med allt.

Vad som återstod av dagen ägnades åt att förbereda för att arvsmassorna skulle orka se Eurovision finalen. Till exempel genom att ordna en fin-middag bestående av pepparbiff, potatisgratäng, sparris och sallad.

Efter middagen drog vi iväg till skogen för en kvällspromenad, helt magiskt:

Det slog mig också vad magiskt det här är:

Att känna de där händerna som fortfarande letar sig in i mina händer så snart vi går någonstans. Jag vet ju att det är till låns, de kommer inte vilja hålla hand i evigheter, men än så länge håller de i.

Sen fortsatte vi äta:

Kladdkakemuffins med nutellafyllning, glass och kexrulle. Inte världens bästa bild, men världens bästa efterrätt.

Om det skulle behövas kan vi ta fram ostbricka, godis och frukt också. Min stora fråga är egentligen inte hur arvsmassorna ska orka, jag undrar mest hur jag ska orka. Jag kände för att gå och lägga mig redan vid bidrag tre som den extremt kvällströtta människa jag är. Jag går ju i vanliga fall och borstar tänderna klockan 21 i för guds skull. Det här kommer aldrig hålla.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen