Det var fint väder, men vi behövde också uppdatera arvsmassornas garderober. Eftersom de båda är rejält kinkiga med vad de vill ha på sig så funkar det inte att beställa på nätet, vilket skulle spara så mycket på mitt blodtryck. Så vi behövde bege oss ut i affärer och försöka få dem att välja saker. Herregud. Utöver det dåliga samvetet att springa runt i butiker i dessa tider, så skulle man försöka få arvsmassorna att hålla fokus på vad vi behövde handla, inte vad de ville ha. På tal om blodtryck.
För att inte förlora tid utomhus en sån här dag så tog vi långpromenad till närmaste handelsområde.
Det visade sig bli utflykt kombinerat med shopping, kombinerat med safari.
Med effektiv shopping och smart teamwork fick vi ihop en vårgarderob för arvsmassorna som jag hoppas de är lika nöjda med om en vecka. Kanske kan de till och med sluta byta kläder varannan morgon för att kläderna de valt kvällen innan sitter konstigt, inte är sköna, sitter för tight och alla andra komplikationer. Men det är nog att hoppas på för mycket.
På vägen hem kom en tjej joggande bakom oss.
"Jag måste säga vilka fantastiska barn ni har! För visst har ni gått hela vägen till handelsområdet och tillbaka?"
Jo, sa jag, det har vi.
"Verkligen helt fantastiska ungar vad de orkar."
När hon sen hade sprungit förbi så kände jag igen hennes träningskläder (är det vad jag fokuserar på när jag är ute?) och insåg att hon sprungit förbi oss på vägen dit. Med tanke på att Polarn sprang, hoppade och sköt maskrosor hela vägen hem, så får jag väl hålla med. Det är fantastiskt vad de orkar. Min klocka visade ändå 22 500 steg.
Kommentarer