Fortsätt till huvudinnehåll

Köpa trisslott

Vi satt på en fantastisk föreläsning med BRIS på förmiddagen.
Digitalt, så klart.
I rasten satt jag och kollegan och irriterade oss över det helt omöjliga i att få en tid för vaccination. Så här får man göra:
Gå in i appen.
Tryck på Boka.
Få upp listan över ställen.
Det kommer antingen stå inga tider, eller finnas en tid på något ställe långt bort.
Gå tillbaka ett steg.
Tryck på boka igen.
Få upp listan på ställen igen.
Och upprepa oavbrutet.
För plötsligt dyker det upp en tid i närheten, men tiden det tar att gå från att få upp listan, se en tillgänglig tid, gå in på den - så är den redan bokad och det står igen "Inga tillgängliga tider".
Jag hade till och med förberett en lista över vilka dagar och tider som skulle passa bäst utifrån mitt schema, som låg vid telefonen.

Nu var det inte bättre än att vi just konstaterade att det kommer handla om ren slump att man har tid att gå in i appen tusen gånger om dagen och just när man får upp listan så är det en ledig tid som man vet att man kan ta å så blir man först. Då släpptes ett helt sjok med tider på närmaste vaccinationsstället just som jag irriterat gick in för gång nummer omöjlig att räkna. Lätt hysteriskt kom jag in och började försöka boka, och på fjärde försöket fick jag en ledig tid (tre gånger hann tiderna bokas av någon annan på den sekund det tog att trycka "Boka"). 
Så kolla trisslotten:
Redan på måndag!
Det ställde ju till det för övrigt och jag fick börja boka om patienter för dagarna efter, utifall att jag får biverkningar och måste jobba hemma. Men det är lite av ett skit-i-allt-läge för att få den där jäkla sprutan. 

Fast det måste väl ändå betyda att vaccinmotståndarna inte har särskilt starkt fäste, eller? När det krävs heltidsarbete att få till en bokad tid.

Och kollegan fick också en tid. 
Sen kunde vi återvända till den strålande föreläsningen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.