Fortsätt till huvudinnehåll

Lär dröja

Det där med att få en vaccinationstid verkar ju dröja. I snart en vecka har jag gått in i appen och kollat lite då och då, men möts nästan bara av detta:
Ibland dyker det upp en tid här eller där, oftast lite längre bort och/eller med kort varsel. När det dyker upp en tid så hinner man inte ens fundera på om det är möjligt att ta den innan den är borta. Det går på sekunder. 

Inte vet jag hur det är för andra människor, men om jag ska boka en tid så måste jag ju se över om den fungerar med arbetet och livet. Vissa saker på jobbet är, om inte omöjligt, så ruskigt omständligt att boka om, och till det måste jag planera för att kunna arbeta hemifrån ett par dagar om jag får biverkningar. Det gör det ju ganska omöjligt att hugga en tid i flykten. Inte heller har jag möjlighet att gå in i appen femtioelva gånger om dagen för att hitta dessa flyktiga tider.

Lustigt att tänka att jag och kompisen sa när de släppte vår åldersgrupp i fredags att vi skulle vänta till efter helgen och låta den värsta hetsen efter tider lägga sig lite. Vi kanske egentligen menade efter den här helgen. Eller nästa.
Men vem vet, plötsligt kanske det händer. Även sjukt dåligt organiserade saker brukar väl lösa sig till sist.

Välorganiserade är däremot mina små bäbisar:
Även om det är en lika ohållbar situation som vaccineringen, för alla de här får ju inte heller riktigt plats. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...