Fortsätt till huvudinnehåll

Livet är en fest!

Hela veckan har jobbet bjudit på tillfällen att visa hur representanter från myndigheter och vården kan vara totalt oförmögna att se individen det handlar om. Så vansinnigt deprimerande när samverkan är oönskat, egna rutiner är viktigare än en fungerande individ och misstro är det vanligaste arbetsverktyget.

Kanske är därför jag är så löjligt trött. Eller för att jag har kommit till jobbet en kvart tidigt varenda morgon och därför planerat att gå en kvart tidigt, men varje dag gått minst en kvart sent istället.

Strunt samma. Trött är jag och därför ska jag göra som man ska och gå och lägga mig, klockan halv nio. God natt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.