Fortsätt till huvudinnehåll

Here comes the sun.

Det utlovas att våren ska återkomma. Det hoppas jag. Kanske kan sol och värme göra att jag återfår lite energi, för det behövs. Jag vet liksom inte vad mer jag själv kan prova, så kanske naturen får hjälpa till lite.

Som det är nu så äter jag regelbundet, kanske inte så varierat som jag önskar men småbarnsåren liksom. Jag tar rask promenad i 40 minuter nästan varje dag, och uppnår nästan alltid minst 10 000 steg per dag. Sömnen är inte fantastisk, men jag lägger mig hyfsat tidigt och sover bra mycket bättre än de senaste åren.
Ändå. Stendöd. Gäspar mig genom dagarna, ögonlocken känns som bly, har en tyngdkänsla i alla muskler, humöret svajar, får kognitiva svårigheter och Vill. Bara. Sova. Fattar inte.

Men våren är ju magisk, så kanske den löser allt. Kan inte bara något lösa allt, för jag är alldeles för trött för att göra det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.