Polarn fick en del Lego i födelsedagspresent. Ganska mycket Lego kan man väl till och med säga. Hon ville ta itu med den här idag:
Att man precis fyllt 5 betyder att man inte kan läsa att det är för barn mellan 7 och 12. Så därför sätter hon obekymrat och självständigt igång med sitt projekt.
Jag sitter med som en hovdam vars uppgift består av att förklara för Pyret att Polarn vill göra det här på egen hand, och vara något slags allmänt sällskap som lyssnar på hennes funderingar, berättelser och sånger.
Halva detta gigantiska projekt, med en femåring mått mätt, klarade hon av på förmiddagen. Sen tog hon en paus för påskmiddag hos mormor och morfar och trollade ihop resten innan hon gick och la sig.
Den lilla damen satt alltså tålmodigt igenom en 109 sidors lång instruktionsbok utan att bli sur, frustrerad eller irriterad en enda gång. Eller jo, ett par gånger blev hon irriterad, på sin syster, som väldigt gärna ville hjälpa till. Fast Polarn behövde ingen hjälp. Pyret är för övrigt inte alls lika bra på det där som sin lillasyster, hon behöver hjälp av Polarn för att förstå instruktionerna.
Nu har Polarn två stora Ninjago-drakar att sätta tänderna i. Det lär inte bli några problem.
Jag är sjukt imponerad.
Kommentarer