Varenda gång det är mer ledigt än bara en vanlig helg så dyker den upp; helgångesten. Jag är liksom inte funtad så att jag kan se bonusen med att bara ha extra ledigt, jag ser extra krav. En vanlig helg går ju så fort att man kan komma undan med att inte ha fått sova ut, trots allt, eller hunnit med mer än det där man måste ta tag i som städ, tvätt och veckohandling.
Men långhelg, det finns inga ursäkter.
Listan på saker att ta tag i är ju alltid lång, så något av det borde man väl hinna med, men sen vill man ju hinna ha lite roligt också, för att inte tala om att njuta av vädret när det är efterlängtad sol och värme, och en jäkla morgon borde man väl få sova lite.
Visst hann jag ha lite trevligt, jag fick ju en middag med mammakompisen och vi bjöd hem Pyrets bästis med familj på middag. En stund i solen på balkongen tryckte jag in och det blev ett par sovmorgnar. Det blev lite övning på cykel med arvsmassorna och plantering av blommor. Jag tog tag i saker också, som att sälja av lite krafs på Blocket och tvinga andra i hushållet att bocka av saker från att-göra-listan.
Men ändå. Mest ångest över att helgen är över och det känns som att jag varken fick vila eller få saker gjorda. Söndagsångest på en måndag.
Så varför inte bara ägna helgen åt att vila upp sig då? För att då skulle ångesten växa över att den där att-göra-listan bara växer.
Det var påsken 2019 alltså. Den blev trevlig om jag tittar på rätt tillfällen, den blev en besvikelse om jag lyssnar till min inneboende ångestkompis. Jag fick inte ens ett endaste påskägg. Arvsmassorna fick 3 var. Hur kan man inte få lite ångest då?
Men långhelg, det finns inga ursäkter.
Listan på saker att ta tag i är ju alltid lång, så något av det borde man väl hinna med, men sen vill man ju hinna ha lite roligt också, för att inte tala om att njuta av vädret när det är efterlängtad sol och värme, och en jäkla morgon borde man väl få sova lite.
Visst hann jag ha lite trevligt, jag fick ju en middag med mammakompisen och vi bjöd hem Pyrets bästis med familj på middag. En stund i solen på balkongen tryckte jag in och det blev ett par sovmorgnar. Det blev lite övning på cykel med arvsmassorna och plantering av blommor. Jag tog tag i saker också, som att sälja av lite krafs på Blocket och tvinga andra i hushållet att bocka av saker från att-göra-listan.
Men ändå. Mest ångest över att helgen är över och det känns som att jag varken fick vila eller få saker gjorda. Söndagsångest på en måndag.
Så varför inte bara ägna helgen åt att vila upp sig då? För att då skulle ångesten växa över att den där att-göra-listan bara växer.
Det var påsken 2019 alltså. Den blev trevlig om jag tittar på rätt tillfällen, den blev en besvikelse om jag lyssnar till min inneboende ångestkompis. Jag fick inte ens ett endaste påskägg. Arvsmassorna fick 3 var. Hur kan man inte få lite ångest då?
Kommentarer