Fortsätt till huvudinnehåll

Packat och klart

Inatt kunde ingen sova. Jag vet inte vad som orsakade detta haveri, men först kom Pyret till min säng, sen kom Polarn, sen kom katten (tillbaka från en liten nattlig utflykt). Det blev varmt som i en bastu och vi låg alla och vred oss, när arvsmassorna slumrade till drömde de vilda drömmar. Kan det ha varit något stök utanför som väckte oss utan att vi i vaket tillstånd hann höra vad som hände? Oklart. Det ledde i alla fall till att jag var mör som en Kobe-biff när jag vaknade. 

Men jösses vilket bra upplägg för att åka iväg och hålla en tre timmar lång föreläsning, tänkte ingen. Men jag drog på mig mina nya rosa, lite för stora, byxor och åkte iväg.
Bänkarna fylldes på, men i pausen fick jag vara ensam och andas.
Det var en fin klass som ställde bra frågor och lyckades se någorlunda intresserade ut. 

Temat för dagen är nog  packad värme, för precis som sovrummet under natten, var föreläsningssalen varm och kvav. När jag var färdig var jag verkligen färdig, som i helt slut. Jag lyckades med nöd och näppe hålla mig vaken med hjälp av en lunch klockan halv två, så att jag kunde jobba några timmar till. 

För att belöna mig nu när jag genomlidit vårens föreläsningar, så köpte jag bär och frukt. Jordgubbarna var på rea, och inplastade.
Hur kommer det sig att plasten de använder i affärerna klibbar fast så man knappt får upp förpackningen, medan den man själv köper bara sitter fast så länge som man kan hålla andan? 

En annan förpackningsfråga:
Varför är det så sällan "Öppnas här" döljer något man kan öppna? "Öppna här" är ju bara till för att man ska leva i illusionen att tillverkaren vill dig väl. Egentligen sätter de det lilla snöret, eller perforeringen, eller vad det nu är, lite off, så att man bara känner sig dum där man sitter och pillar, sliter och river. 
Jag var hungrig efter träningen idag, så jag använde till sist tänderna för att få upp förpackningen. 

Nu packar jag ihop och hoppas få ta igen lite sömn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.