Fortsätt till huvudinnehåll

Läs mer!

Böcker är viktigt. 
De är viktiga av så många anledningar. Att kunna förstå, skaffa sig kunskap, försvinna in i en fantasi, vara i någon annans huvud. Alla anledningar mellan kunskap och avkoppling.

Arvsmassorna har haft ett sviktande bokintresse en tid och jag funderade på om det har att göra med att vi inte har läst tillsammans lika mycket. Träning och läxor har stulit tid från högläsning och barn har ju den grundläggande funktionen att de gör mer av det man gör än det man säger. Så ny regel! 
-När det inte är träningskväll ska vi stjäla tv-tid till högläsning och arvsmassorna ska vara i säng 10 minuter tidigare för att läsa själva en stund innan de somnar. Som bonus är ju läsa innan man somnar ett bra knep för att somna lättare.

Tjohoo! 

Jag får läsa mer, de får läsa mer. Kan det bli bättre?!
Tydligen kan det bli mycket bättre. Förslaget möttes inte med entusiasm, tvärtom fick jag känslan av att jag kommit med en bestraffning. Det fick mig att känna att det var ännu viktigare att propsa på regelbundna lässtunder. 
Pyret är en större utmaning är Polarn, för Polarn har sin serie av böcker om Den lilla onda boken, som hon tycker om. Men Pyret skulle behöva en riktigt bra bok som hon fastnar i. Det får väl bli helgens utmaning; att hitta en spännande bok för en 10-åring.

Själv läser jag böcker lite överallt just nu. Jag har en bok jag läser på jobbet, en bok jag läser hemma och en bok i väskan att läsa när som helst. För i det lokala bokskåpet (fantastisk idé!) hittade jag den här:
En mini-pocket som får plats i den minsta handväska. Man läser den så här:
Liten text på tunna bibel-blad. Fantastisk idé! Men en runda på Google visade att det verkar ha varit ett format som kallades Excess som fanns för sådär 10 år sedan, för att sen försvinna igen. Så synd.

Nu dyker jag ner i vad som kommer bli årets 10:e lästa bok.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.