Fortsätt till huvudinnehåll

Så det kan gå

Så var det då dags för besök på modellagenturen. Det var två spända men förväntansfulla arvsmassor som for iväg efter skolan, och en förvirrad mamma B.o.B. 
Vi fick veta lite mer om vilka typer av jobb de hade mest (de stora klädkedjorna), vilka jobb de siktade på att få mer av (tv-reklam) och att det ibland kunde bli skådespelarjobb. Hon berättade hur jobb bokades och hur sessioner går till. Sen kom fotografen och tog testfoton. Det var idel leenden och kommentarer om vilka talanger det var. 

Arvsmassorna slappnade fort av och visade en aldrig tidigare skådad talang för att posera. När vi försöker ta kort är de minsann allt som oftast stela och motvilliga. 

Bilderna fotografen visade att hon fått till var fantastiska. Jag är så klart ohyggligt partisk och tycker att de är så otroligt fina, så det ska man väl inte lägga så stor vikt vid. Men chefen tyckte tydligen som jag, utan att ha någon som helst genetisk koppling. För fotografen lämnade rummet men kom tillbaka efter två minuter och meddelade att hon visat bilderna för chefen och det var ett "definitely yes for both".
Så arvsmassorna tillfrågades om de ville skriva kontrakt, båda sa snabbt: Ja!

Så nu skickas kontrakt. Sen bokas en fotosession för portfoliofoton och efter det väntar en workshop för att öva lite. När de sedan bedöms redo kommer de att rekommenderas för klienter. Arvsmassorna är taggade.
"Vilken tur att jag träffade er på Skansen!" sa hon innan vi gick, och ja det här kan väl bli ett litet äventyr för dem. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.