Fortsätt till huvudinnehåll

Helt vanlig onsdag

Det är ju så otroligt tråkigt att man ibland behöver köpa lunch på jobbet, jag menar ni ser ju vad tufft det blev för mig idag.
Stackars mig som behöver sitta där med en poke bowl, liksom.

Sen jobbade jag på för att ta mig hem, bara för att i all hast svänga ihop en middag innan jag skulle ge mig av igen. För nu är det dags för sånt här att återkomma:

Just idag hade det varit en tung dag på jobbet och då är jag inte alltid jättesugen på att vara social med främlingar. Jag hade mycket hellre suttit framför tv:n med en chokladkaka kan jag erkänna. Men sen är Polarns lärare så himla fina och det känns tryggt att veta vad som händer i skolan, så jag kunde hålla masken. Jag fick också sällskap på vägen hem av en mamma som var så himla trevlig, då kan jag vänta med att vara osocial.

När jag väl bänkade mig framför tv:n för lite osocial tid var det för ännu ett avsnitt av The Dropout på Disney +.
Ni har väl ändå sett dokumentären?
The inventor på HBO.
Har jag inte sett dokumentären innan serien så hade jag säkert tolkat serien som överdrivet dramatisk. Det är så svårt att tro att så märkliga människor finns på riktigt. Märkliga människor i en märklig situation.

När läggdags nu kom så fick jag sällskap:
Och hon kommer göra mig sällskap flera gånger under natten. Jag får verkligen inte sova ostörd.

Imorgon kommer bli en annan dag, en dag mycket lik denna och helt annorlunda.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...