Fortsätt till huvudinnehåll

Helt vanlig onsdag

Det är ju så otroligt tråkigt att man ibland behöver köpa lunch på jobbet, jag menar ni ser ju vad tufft det blev för mig idag.
Stackars mig som behöver sitta där med en poke bowl, liksom.

Sen jobbade jag på för att ta mig hem, bara för att i all hast svänga ihop en middag innan jag skulle ge mig av igen. För nu är det dags för sånt här att återkomma:

Just idag hade det varit en tung dag på jobbet och då är jag inte alltid jättesugen på att vara social med främlingar. Jag hade mycket hellre suttit framför tv:n med en chokladkaka kan jag erkänna. Men sen är Polarns lärare så himla fina och det känns tryggt att veta vad som händer i skolan, så jag kunde hålla masken. Jag fick också sällskap på vägen hem av en mamma som var så himla trevlig, då kan jag vänta med att vara osocial.

När jag väl bänkade mig framför tv:n för lite osocial tid var det för ännu ett avsnitt av The Dropout på Disney +.
Ni har väl ändå sett dokumentären?
The inventor på HBO.
Har jag inte sett dokumentären innan serien så hade jag säkert tolkat serien som överdrivet dramatisk. Det är så svårt att tro att så märkliga människor finns på riktigt. Märkliga människor i en märklig situation.

När läggdags nu kom så fick jag sällskap:
Och hon kommer göra mig sällskap flera gånger under natten. Jag får verkligen inte sova ostörd.

Imorgon kommer bli en annan dag, en dag mycket lik denna och helt annorlunda.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.