Så där som jag har fått för mig att polisen inleder alla sina samtal; Hur var det här då?
Jag har gjort mitt bästa för att försöka undvika att svara på den frågan, för jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men lite pokerface goes a lång väg, tack och lov. Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara så vi kör en fint och går direkt över på det alla är mest nyfikna på ändå:
Öppnade Pyret munnen på sitt första tandläkarbesök???
Japp. Och tandläkaren fick räkna alla 20 gaddar utan att bli biten.
Jag kände mig som Superwoman-morsan som lyckats med veckans förberedande pep-talk inför tandis.
Sen kom den obligatoriska piskningen, eftersom alla föräldrar ska gå omkring och ha dåligt samvete över något (tros att Britta Svensson och många med henne tycker att Kitty Jutbring överdriver. Det gör hon inte, hon exemplifierar, det gör jag nu med).
Pyret kan ju verkligen inte fortsätta med napp, hon har ju ett öppet gap nu.
Godis, fika, saft bara en gång i veckan.
Tänderna ska borstas 2 minuter morgon och kväll, jodå.
Då kanske jag kände mig som en annan sorts Superwoman-morsa och förskönade lite. Kanske för att vi har ett barn som gör en skitnöjd över att inte få tokutbrott hos tandläkaren och ö.p.p.n.a.r. m.u.n.n.e.n.
Samma barn som de skickar hem från förskolan två dagar i rad för att de är övertygade om att hon är på väg att bli sjuk för att hon visar sådant himla humör. Hemma var hon precis som vanligt, kanske till och med lite "gladare", så hon börjar uppenbarligen bara bli varm i kläderna på förskolan, känner sig som hemma, stackars personal. Fast de är ju vana och utbildade pedagoger, så de borde väl kunna hantera det om jag, barnnovisen, kan.
Parollen som Britta Svensson försöker förmedla kanske inte var
"Du ska väl ändå kunna bortse från alla larmrapporter, rubriker, löpsedlar, inlägg och vara en helt självständig människa!"
utan
"Som förälder gör man vad man kan med det man har".
Jag hoppas på den senare. Den passar mig. Jag är inget unikum som lever i ett parallellt universum fritt från alla intryck nämligen, så att ha begåvats med ett något *hrm* bestämt barn gör att alla larmrapporter, rubriker, åsikter och expertutlåtanden man överröses med, som effektivt utesluter allt som gör att man lyckas få ihop något liknande ett liv, kanske ger en lite dåligt samvete ibland.
Men i alla fall. Nä, hon bet inte tandläkaren. Yey!
Jag har gjort mitt bästa för att försöka undvika att svara på den frågan, för jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men lite pokerface goes a lång väg, tack och lov. Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara så vi kör en fint och går direkt över på det alla är mest nyfikna på ändå:
Öppnade Pyret munnen på sitt första tandläkarbesök???
Japp. Och tandläkaren fick räkna alla 20 gaddar utan att bli biten.
Jag kände mig som Superwoman-morsan som lyckats med veckans förberedande pep-talk inför tandis.
Sen kom den obligatoriska piskningen, eftersom alla föräldrar ska gå omkring och ha dåligt samvete över något (tros att Britta Svensson och många med henne tycker att Kitty Jutbring överdriver. Det gör hon inte, hon exemplifierar, det gör jag nu med).
Pyret kan ju verkligen inte fortsätta med napp, hon har ju ett öppet gap nu.
Godis, fika, saft bara en gång i veckan.
Tänderna ska borstas 2 minuter morgon och kväll, jodå.
Då kanske jag kände mig som en annan sorts Superwoman-morsa och förskönade lite. Kanske för att vi har ett barn som gör en skitnöjd över att inte få tokutbrott hos tandläkaren och ö.p.p.n.a.r. m.u.n.n.e.n.
Samma barn som de skickar hem från förskolan två dagar i rad för att de är övertygade om att hon är på väg att bli sjuk för att hon visar sådant himla humör. Hemma var hon precis som vanligt, kanske till och med lite "gladare", så hon börjar uppenbarligen bara bli varm i kläderna på förskolan, känner sig som hemma, stackars personal. Fast de är ju vana och utbildade pedagoger, så de borde väl kunna hantera det om jag, barnnovisen, kan.
Parollen som Britta Svensson försöker förmedla kanske inte var
"Du ska väl ändå kunna bortse från alla larmrapporter, rubriker, löpsedlar, inlägg och vara en helt självständig människa!"
utan
"Som förälder gör man vad man kan med det man har".
Jag hoppas på den senare. Den passar mig. Jag är inget unikum som lever i ett parallellt universum fritt från alla intryck nämligen, så att ha begåvats med ett något *hrm* bestämt barn gör att alla larmrapporter, rubriker, åsikter och expertutlåtanden man överröses med, som effektivt utesluter allt som gör att man lyckas få ihop något liknande ett liv, kanske ger en lite dåligt samvete ibland.
Men i alla fall. Nä, hon bet inte tandläkaren. Yey!
Kommentarer