Fortsätt till huvudinnehåll

Boobies.

Mammografi.
Man har ju hört en del.
När det var klart utbrast jag:
- Var det allt?!
Varpå sköterskan skrattar och jag fortsätter:
- Ja, alltså man får ju höra så mycket.
Hon säger då:
- Kvinnor är inte alltid så snälla mot varandra.

Det är ju sant. När det gäller kvinnogrejer så är inte tjejer särskilt snälla mot varandra. Nog för att smärta är subjektivt och att alla människor är olika, men ändå.

Sånt där som mammografi, cellprovstagning, graviditet och förlossning får man ju alltid höra skräckhistorier om. Jag har själv några att  berätta. Men för att variera utbudet bland alla historier så kan jag meddela att jag har gjort cellprov som känts som ett pyttelitet stick. Jag har genomgått en graviditet som knappt var till något större besvär förrän sista veckorna. Jag har genomgått en förlossning som kändes som ett medeltufft gympass med menssmärtor lite här och där.
Och nu, efter att ha varit nervös efter "alla" skräckhistorier så gick jag på mammografi som kändes som lite hårdhänt klämmande på mina obefintliga bröst i ett par minuter. På riktigt, det tog f.e.m. minuter, inklusive av och påklädning.

Kanske har jag tur emellanåt. Kanske är jag gjord av flinta emellanåt. Kanske behöver det inte alltid vara det jävligaste man har varit med om.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.