Fortsätt till huvudinnehåll

39.2

Plötsligt blev Polarn varm och lite mosig och hejsan hoppsan sa tempen.

Pyret drabbades aldrig riktigt av den ökända första året på förskola är barnet mer hemma och är sjukt, än på plats, alias vab-året. Visst, snor i mängder, men inget allvarligt. Jag tror att hon var hemma 4 dagar på två terminer.

För bra för att vara sant va?

Nu har jag på känn att Polarn kommer bli vårt vab-barn. Lite sådär otursaktigt med tanke på att:

a. Det sägs i samma anda som tidigare förskoleordspråk att andra barnet håller sig friskare sitt första förskole år eftersom att de har "härdats" genom att storasyskonet har släpat med sig allt skit redan. Kan väl i och för sig stämma eftersom att Polarn har snorat och hostat sig igenom Pyrets första förskole år. Men i övrigt så brukar ju mitt liv följa principen om Det-som-alla-säger/råkar ut för/gör gällande-fast-tvärtom.

b. Eftersom vi var föräldralediga under Pyrets första förskole år hade det passat lite bättre in i det där trasslet vi kallar liv att ständigt ta hand om sjukt barn då och få mildare behandling av alla barnvirus nu. Så som alla säger att det brukar vara.

Nåväl. Jag ska inte måla fan på väggen, även fast det är där han brukar sitta, det kan ju vara ren tillfällighet och bara en trist start. Och är de sjuka ska de självklart vara hemma och bli ompysslade, inte vill jag bidra med att smitta ner halva kommunen heller.
Jag säger bara att det är lite trist, lite knöligt och lite typiskt. Dessutom är jag orolig för att det tar ut alla framsteg vi gjort efter inskolningen om hon blir hemma ett tag så här tidigt.

39.2 alltså. Och ögoninfektion på det. Stackarn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...