Jag har för höga förväntningar. Jag vet. Det är en av anledningarna till att jag genom åren har avsagt mig födelsedags firanden och julstök. Mina drömmar och förväntningar blir sällan uppfyllda när verkligheten knackar på.
Drömmar och förväntningar kring förberedelserna i väntan på pyrets ankomst blev inte heller uppfyllda.
Så det är väl passade att min första Mors dag inte blev som jag tänkt mig.
Jag drömmer om att vakna till uppdukad frukost.
Jag drömmer om en dag av små planerade upplevelser.
Jag drömmer om presenten som speglar mig.
Jag drömmer om att känna mig speciell.
Jag får blommor och choklad från Coop när maken kommer hem från uppdrag i pyjamasklubben.
Blommor jag inte kan njuta av för att katterna vill äta upp dem, så de ställs högt upp på en hylla där de knappt syns och choklad jag inte borde äta.
Jag blir besviken, från att jag vaknar till ett tomt köksbord tills sista-minuten-blommorna lämnas. Jag blir också ledsen över att missa de där stunderna, dagarna och upplevelserna som aldrig kommer tillbaka; en första gång kommer ju bara en gång.
Sen skäms jag, för att jag blir ledsen och besviken, för jag får ju ändå blommor och choklad.
Jag skäms också för att jag fortfarande drömmer om att få den där Yey-dagen vid högtider. Som en deltagare i en dålig dokusåpa, som gått i hundra säsonger, som blir förvånad, chockad och ledsen över hur dom framställs och vad som händer.
Jag skäms ännu lite till för att pyret firade sin mor genom att vara på ett bubblande glatt humör och det var ju allt jag önskade mig.
Fy vad otacksam jag är.
Drömmar och förväntningar kring förberedelserna i väntan på pyrets ankomst blev inte heller uppfyllda.
Så det är väl passade att min första Mors dag inte blev som jag tänkt mig.
Jag drömmer om att vakna till uppdukad frukost.
Jag drömmer om en dag av små planerade upplevelser.
Jag drömmer om presenten som speglar mig.
Jag drömmer om att känna mig speciell.
Jag får blommor och choklad från Coop när maken kommer hem från uppdrag i pyjamasklubben.
Blommor jag inte kan njuta av för att katterna vill äta upp dem, så de ställs högt upp på en hylla där de knappt syns och choklad jag inte borde äta.
Jag blir besviken, från att jag vaknar till ett tomt köksbord tills sista-minuten-blommorna lämnas. Jag blir också ledsen över att missa de där stunderna, dagarna och upplevelserna som aldrig kommer tillbaka; en första gång kommer ju bara en gång.
Sen skäms jag, för att jag blir ledsen och besviken, för jag får ju ändå blommor och choklad.
Jag skäms också för att jag fortfarande drömmer om att få den där Yey-dagen vid högtider. Som en deltagare i en dålig dokusåpa, som gått i hundra säsonger, som blir förvånad, chockad och ledsen över hur dom framställs och vad som händer.
Jag skäms ännu lite till för att pyret firade sin mor genom att vara på ett bubblande glatt humör och det var ju allt jag önskade mig.
Fy vad otacksam jag är.
Kommentarer