Efter många dagar med ett pyre som skrattar lika mycket som hon tidigare har skrikit så tror jag att jag börjar förstå.
Det där mysiga.
Det där gulliga.
Det där härliga.
Det där med belöningen när man har barn.
De ilskna utbrotten, de ledsamma stunderna och den starka viljan är så lätt att handskas med när det inte är de som dominerar dagarna och så bortglömda när den lilla primadonnan kniper ihop ansiktet och flinar sitt tandlösa leende.
När hon gnuggar pannan mot mitt bröst, när hon håller hårt i mitt finger, när hon tittar mig djupt i ögonen, när hon med en nöjd min klappar mitt hår, när hon skrattar åt dagens skämt, när hon leker med whatever, när hon nyfiket ska titta på allt, när hon ivrigt ber om mer mat, när hon storflinar när jag pussar henne, när hon lägger armarna om min hals, när hon pratar sitt språk. Då finns det inte nog plats innanför huden till all glädje, stolthet och kärlek.
Vi myser.
Vi gullar.
Vi har det härligt.
Jag får belöning efter utbrott, ilska, trots och tårar.
Det är så här man har det när man har barn, jag förstår.
Om pendeln svänger och dagarna åter fylls med mer skrik än skratt så ska jag minnas det här och vänta på nästa gång. Längta efter nästa gång. Hoppas på en nästa gång.
För det är så mysigt att ha barn.
Det där mysiga.
Det där gulliga.
Det där härliga.
Det där med belöningen när man har barn.
De ilskna utbrotten, de ledsamma stunderna och den starka viljan är så lätt att handskas med när det inte är de som dominerar dagarna och så bortglömda när den lilla primadonnan kniper ihop ansiktet och flinar sitt tandlösa leende.
När hon gnuggar pannan mot mitt bröst, när hon håller hårt i mitt finger, när hon tittar mig djupt i ögonen, när hon med en nöjd min klappar mitt hår, när hon skrattar åt dagens skämt, när hon leker med whatever, när hon nyfiket ska titta på allt, när hon ivrigt ber om mer mat, när hon storflinar när jag pussar henne, när hon lägger armarna om min hals, när hon pratar sitt språk. Då finns det inte nog plats innanför huden till all glädje, stolthet och kärlek.
Vi myser.
Vi gullar.
Vi har det härligt.
Jag får belöning efter utbrott, ilska, trots och tårar.
Det är så här man har det när man har barn, jag förstår.
Om pendeln svänger och dagarna åter fylls med mer skrik än skratt så ska jag minnas det här och vänta på nästa gång. Längta efter nästa gång. Hoppas på en nästa gång.
För det är så mysigt att ha barn.
Kommentarer