Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens dag

Det var länge sedan sist men igår var det dags för mig att få ett rejält migränanfall. Lagom när jag släckt lampan och skulle försöka sova kom det smygande. Eller egentligen inte så smygande, det gick ganska fort från blixtrar i ögonvrån,  till spänningar i nacken, till tryckande värk i bakhuvudet, till värk i hela huvudet och illamående. Det är som att jag glömmer varje gång hur plågsamt det är och hur utelämnad jag känner mig. Som tur var hade Arvsmassorna somnat så jag behövde bara fokusera på att låta tiden gå och efter lite mer än en timme så var det över. Det tar alltid tillräckligt lång tid för att känslan av att det aldrig kommer gå över hinner infinna sig.

Idag präglades av den vanliga migrän-baksmällan där jag känner mig lite groggy, lite illamående och ganska trögtänkt, därför behövdes en lugn aktivitet.
Vi gick på bio:
Minioner & monster.
Minioner är väl alltid smålustiga, men den här gången var det krystat och lätt uttjatat. Ändå ett okej tidsfördriv eftersom jag betalade för de billigaste platserna. 
En viss nivå av irritation fick jag över att Filmstaden valt att lägga politiska reklamfilmer innan en barnfilm som visas klockan 14. Tre politiska partier fick kampanja, varav ett var SD. Att höra Jimmie prata om hur han högst selektivt minns sin barndom gjorde mig lite illamående, särskilt när den skeva ideologin svepte ut över en salong full av barn varav många inte passar in i hans vision av landet. 

Det som inte gjorde mig illamående idag var de här:
Lazaridis Dadelbollar.
Hur har jag missat att de här verkar finnas i var och varannan butik till rimligt pris? Väldigt, väldigt goda, jag måste leta rätt på de andra smakerna som ska finnas. 

Nu är det kväll, migrän-baksmällan börjar gå över, men istället börjar jag känna av lite huvudvärk igen. Jag hoppas att jag kan somna ifrån ett nytt migränanfall. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.