Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens regn

Från värmebölja till 13 grader, regn och snålblåst. Vi var inte jättesugna på att promenera runt utomhus hela dagen, så jag fick gå på museum, mer bestämt Munchmuseet.

Arvsmassorna har definitivt lärt sig uppskatta museum mer med åren, men det här museet hade flera aktiviteter utöver konst som roade såväl vuxna som barn. 
Bara utsikten i sig var en händelse.
Och den betraktade man genom fönster som lutade utåt.

Man kunde också låna Ipads och rita en teckning eller måla en tavla. Den jämfördes sedan med databasen över Munchs verk och man fick veta vilket verk den liknade mest.
Som det här:
Eller Pyret som gav sig på att kopiera mästerverket och lyckades:

På en annan utställning kunde man steg för steg skapa ett av mästerverken digitalt:
Många små interaktiva element här och där som gjorde museet levande i sina 13 våningar.

Självklart visades alla tre versioner av Skriet, men för att inte belasta konstverken stod de lite mörkt och visades om vartannat, 30 minuter i taget. Vi stod och väntade i en liten klunga för att se dem.
Jag har svårt för att stå så där och trängas så vi nöjde oss med de två av dem:

Det tog sin lilla tid att gå igenom alla våningar och konstverk, så det var mer än väl dags för lunch när vi var klara. 
Polarn ville testa att äta sushi som rullade förbi på band. Jag erkänner att jag inte fattar grejen, men det kanske mest är för att jag som ville ha de vegetariska alternativen fick sitta och vänta väldigt länge för att kunna få det jag ville ha. 

Med mat i magen gick vi och tittade i den vackra domkyrkan,
vi gick till Freia-butiken och köpte choklad,
(den enda sorten som inte finns i Marabous sortiment i butikerna hemma), vi letade upp ett fik som Polarn spanat in och Polarn fick köpa en snöglob i en souvenirbutik, så som hon gör i alla städer vi har semestrat.
Och vi avrundade självklart med att äta pizza till middag; when in Norway liksom.

Sen hade dagen gått. 

Jag tror att vi kommer sova lite bättre inatt i ett hotellrum som har normala temperaturer, då de andra nätterna har varit plågsamt varma, och det kan väl vara bra att få en god natts sömn inför hemresan. Efter alla intryck känner jag att det är alldeles lagom att åka hem imorgon samtidigt som jag tror att jag kommer sakna den här väldigt charmiga staden.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.