Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens gladaste

Pyrets klass hade samlat ihop pengar för att göra någonting tillsammans så här innan de slutar mellanstadiet. Så tillsammans med sina lärare åkte de idag till Gröna Lund. 
Pyret var märkbart taggad innan och märkbart nöjd efteråt. Bland annat på grund av denna:
Som tur var spelade hon tillsammans med kompisar så de är tre som delar på den där. 

Trots att hon var inställd på att bara åka tekopparna så hade hon i slutändan åkt flera berg- och dalbanor och stora fritt fall, det var hon rätt mallig över. Hon hade uppenbarligen haft sitt livs dag eftersom hon var så hes att hon knappt kunde prata efter allt skrikande. 

Det jag blev lite förvånad över var att så många av barnen fick stanna kvar själva när lärarna, alltså alla vuxna, lämnade Gröna Lund. Självklart behövde föräldrar godkänna detta skriftligt innan. För min del kändes det inte alls rimligt att en tolvåring, på en skoldag, är kvar på Gröna Lund efter klockan 15, utan någon vuxen utan bara i sällskap med ett gäng sjukt taggade tolvåringar. Pyret ville heller inte det sa hon, men när det sedan visade sig att mindre än en fjärdedel av klassen åkte tillbaka med lärarna, resten stannade, så tror jag att hon kände sig lite utanför. 
Kanske är jag skadad av allt jag hör i mitt yrke, kanske är jag överbeskyddande, kanske har jag svårt att se hur stora arvsmassorna är, men för mig är 12 lite litet för ett sådant ansvar. Det var jag i minoritet att tycka. 
Men eftersom jag fick tre Oreogodisar av Pyrets vinst, så jag tror inte hon är sur på mitt beslut. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.