Dag två på fixa-rum-projektet. Nu hade båda Arvsmassorna kommit på att de ville möblera om lite och de ville ha några små tillbehör. Alltså bar det av till IKEA för att "bara" köpa några små saker som inte kostade så mycket styck. Det slutade självklart ändå på över 500, som det alltid gör på IKEA. Någon billig ram, några små växter, varsin liten lampa, några flaskor och självklart storpack Kexchoklad. Älskar Kexchoklad. Poof: över 500.
Men inte kunde det vara?
8 pack var bara 7 pack.
Jag tänkte att jag halvvägs genom att försöka klona mig själv och flytta möbler, rensa och ställa iordning två rum samtidigt skulle behöva lite godis. Det är milt ansträngande att höra: "Mamma, kan du komma och hjälpa mig?" var tjugonde minut från den Arvsmassa man just då inte är med. Det är också milt ansträngande att gå från rum till rum och ständigt lämna ett kaos för att kliva in i nästa och aldrig riktigt bli klar.
Så när en lucka dök upp kokade jag kaffe och skulle fika. Förpackningen med Kexchoklad kändes konstig:
Joho:
Jag har skrivit till Cloetta bara för att, inte för att jag tror att jag kommer bli kompenserad för den saknade Kexchokladen. Men i min värld är en saknad Kexchoklad en stor förlust, särskilt en dag när jag verkligen, verkligen behövde all Kexchoklad möjligt för att överleva.
Klockan 19 satte jag stopp för inredningshetsen, gick iväg till återvinningen med ett lass av bortrensade saker, sa nej till fler "Kan du hjälpa mig?" och talade om att vi behövde äta middag. Det sista båda Arvsmassorna sa när jag gick för att säga godnatt var: "Imorgon, kan du hjälpa mig med en grej då?".
Kommentarer