Pyret hade önskat att vi skulle åka till 600 meter loppis inne i stan, tillsammans med Cous-cous. Så då fick hon det.
Vintageklänning från Salenco för 80 kronor.
Byxdress från Cubus för 80 kronor.
Jag har aldrig behövt använda 90 minuter för att röra mig 600 meter. Höfter, skenben och rygg var helt slut av att gå med så små steg under så lång tid. För det var inte en lätt sak att ta sig fram på gatan med alla som ville stressa, knuffa och stanna på konstiga platser. Efter att ha använt allt tålamod jag hade tog vi lunch, för loppisen var ju på båda sidor av den 600 meter långa gatan, så vi skulle på något sätt orka ta oss tillbaka sen.
Pyret höll gott humör eftersom hon redan i början fick tag i precis en sån jacka hon önskat sig. Sedan fylldes det på med jämna mellanrum med önskeplagg. Polarn höll sig också på gott humör eftersom hon hittade söta småsaker.
Jag höll mig med nöd och näppe på gott humör, men fyndade ändå några roliga plagg:
Vintageklänning från Salenco för 80 kronor.Byxdress från Cubus för 80 kronor."Har inte du jättemånga byxdresser?" frågade Polarn, men jag hörde henne väldigt dåligt då. Precis som jag hör väldigt dåligt när folk frågar om mina sneakers.
Om en heldag på loppis inte ökar blodtrycket tillräckligt så kan man ju alltid ansöka om ETA inför Londonresan. Fyll i uppgifter, fota passet, blippa passet, scanna ansiktet, fota ansiktet, svara på frågor, betala och upprepa 3 gånger. Herrejädrar vad jag blir stressad av sånt där. Så många möjligheter att saker kan strula utan att jag kan påverka det.
Men det gick vägen.
Vi är alla godkända.
Utan en tanke på min hälsa, utsatte jag blodtrycket för att gå med på Polarns önskemål att titta på Titanic till kvällen.
Det var två engagerade Arvsmassor genom hela filmen, så jag tror de tyckte om den. Men det innebar att jag i 3 timmar fick svara på frågor om varför folk betedde sig som de gjorde. Alltså fick jag leka samhälls- och historielärare hela kvällen.
Nu vill jag vila.
Kommentarer