Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens kläder

Jag håller på att öva mig på att ha kläder med färg. Det är ju inte på något sätt ett nytt projekt men nu har jag faktiskt varit lite sugen på mer färg, så jag tänker att det är dags för nya tag.
Idag valde jag att öka svårighetsgraden genom att ha denna på mig:
på en dag när jag skulle föreläsa.
Så jag inte bara skulle vänja mig vid känslan av att synas, utan göra det inför publik. 
Jag tycker att jag liksom har blinkande lampor på mig så snart jag har lite starkare färger på kläderna, när jag egentligen trivs bäst med att smälta in i bakgrunden. Alltså känner jag mig obekväm, precis som att jag känner mig obekväm när jag föreläser. Eftersom jag fått A i matte så kan jag redovisa att ekvationen blir: 
Obekväm + obekväm= Dubbelt obekväm
Men jag överlevde det också.

I övrigt kan jag rapportera att föräldraskapet och min garderob nu har gått in i denna fas:

Pyret har siktat in sig på mina kläder. En kollega tyckte jag skulle ta det som en komplimang att hon uppskattade mina kläder men jag känner mig mest orolig. Framförallt är mitt ordningssinne skakat men inte rört efter att ha sett hur det såg ut bland hyllorna när hon varit på jakt. För självklart svarade jag att hon fick låna, hur skulle jag kunna säga nej?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.