Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens påfyllning

Det blev många steg idag, hela 18620 faktiskt, mest för att vi var lite överallt. 
Vi behövde åka och handla för att Polarn ville köpa mer garn till sin virkning. Tillsammans med sina kompisar har de en liten virkgrupp som virkar på rasterna i skolan och ses och virkar på fritiden. Det är ju ganska fantastiskt.
Självklart ville Pyret då titta på secondhand i sin eviga jakt på jeansshorts. Jag har lovat mig själv och Cous-cous att ha kläder med mer färg, så jag satsade på det.
3 blusar, 2 t-shirts och två kjolar till mig, och två tröjor till Pyret för 158 riksdaler. 

Till kvällen skulle Polarn på kalas hos en av virk-kompisarna. Virkkompisen bor ca 30 minuters promenad bort. Så jag och Pyret följde med dit, gick och åt middag, gick hem, gick och hämtade Polarn och gick hem igen. Men det gjorde inget, för vädret var gudomligt och vägen dit är så fin. 

Jag riktigt känner hur jag får påfyllning av att se alla dessa fina blommor, växter, färger, och djur, att höra fågelkvitter och känna doftern av fuktigt gräs. Vi såg harar sitta och kura i trädgårdar, rådjur bevaka oss i skogsdungen och en hackspett mata sina ungar. I en trädgård stod en räv och betraktade oss när vi varsamt tog fram telefonerna för att fota den.
När vi tog sådan evinnerlig tid på oss satte den sig ner och väntade på att vi skulle bli klara. 

Jag behöver sol, växter och natur för att må bra nu för tiden, det är som att kroppen bytt bensin i takt med åldern. Det är ju tur att jag bor så nära så väldigt fina områden. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.