attvarabob

Då var första delen i denna pjäs i två akter avklarad. Det var otroligt välorganiserat och effektivt. Uppropad 5 minuter innan bokad tid, kö och sen incheckad på 3 minuter och i vaccineringsstolen på utsatt tid. Sjukt trevlig sjuksköterska ger vaccinet, jag får vänta en kvart och sen iväg.  Hittills känner jag inte av det mer än som lite spänt i huden. Kan vi börja tänka oss en lite öppnare tillvaro snart?

Mors dag har historiskt sett kanske inte varit så markant annorlunda från alla andra dagar, om jag ska vara ärlig. Fast i år har det varit en väldigt viktig dag för... ...Polarn.  Hon har i en hel vecka frågat ut mig om vad jag tycker om och smugglat med sig saker från skolan. Jag fick också tydliga instruktioner om att jag skulle sova länge på söndagen. När jag bad om att få träna på morgonen blev jag dock beviljad det. Så när jag klev upp denna morgon, efter en natt på soffan för att undkomma nattens sågverk (vad gör man åt sånt egentligen?), hörde jag Polarn smyga upp. Jag kom ut från badrummet där jag pillat med mina linser och såg att hon väckt sin far, dukat fram frukost, tänt ljus och kom med ett paket och teckningar. Ett paket till dök sedan upp när storasyster vaknade. ("elskar dej mamma" och lite galet "för att det påminner dig om mig mamma" sa Polarn) Så himla fint!! Jag har ju precis köpt nya virknålar, men

Det var fint väder, men vi behövde också uppdatera arvsmassornas garderober. Eftersom de båda är rejält kinkiga med vad de vill ha på sig så funkar det inte att beställa på nätet, vilket skulle spara så mycket på mitt blodtryck. Så vi behövde bege oss ut i affärer och försöka få dem att välja saker. Herregud. Utöver det dåliga samvetet att springa runt i butiker i dessa tider, så skulle man försöka få arvsmassorna att hålla fokus på vad vi behövde handla, inte vad de ville ha. På tal om blodtryck.  För att inte förlora tid utomhus en sån här dag så tog vi långpromenad till närmaste handelsområde.  Det visade sig bli utflykt kombinerat med shopping, kombinerat med safari. Rådjur Tottohästar Pyttegroda Häger  Ekoxbagge? Med effektiv shopping och smart teamwork fick vi ihop en vårgarderob för arvsmassorna som jag hoppas de är lika nöjda med om en vecka. Kanske kan de till och med sluta byta kläder varannan morgon för att kläderna de

Vi satt på en fantastisk föreläsning med BRIS på förmiddagen. Digitalt, så klart. I rasten satt jag och kollegan och irriterade oss över det helt omöjliga i att få en tid för vaccination. Så här får man göra: Gå in i appen. Tryck på Boka. Få upp listan över ställen. Det kommer antingen stå inga tider, eller finnas en tid på något ställe långt bort. Gå tillbaka ett steg. Tryck på boka igen. Få upp listan på ställen igen. Och upprepa oavbrutet. För plötsligt dyker det upp en tid i närheten, men tiden det tar att gå från att få upp listan, se en tillgänglig tid, gå in på den - så är den redan bokad och det står igen "Inga tillgängliga tider". Jag hade till och med förberett en lista över vilka dagar och tider som skulle passa bäst utifrån mitt schema, som låg vid telefonen. Nu var det inte bättre än att vi just konstaterade att det kommer handla om ren slump att man har tid att gå in i appen tusen gånger om dagen och just när man får upp listan så är det en ledig tid

Det där med att få en vaccinationstid verkar ju dröja. I snart en vecka har jag gått in i appen och kollat lite då och då, men möts nästan bara av detta: Ibland dyker det upp en tid här eller där, oftast lite längre bort och/eller med kort varsel. När det dyker upp en tid så hinner man inte ens fundera på om det är möjligt att ta den innan den är borta. Det går på sekunder.  Inte vet jag hur det är för andra människor, men om jag ska boka en tid så måste jag ju se över om den fungerar med arbetet och livet. Vissa saker på jobbet är, om inte omöjligt, så ruskigt omständligt att boka om, och till det måste jag planera för att kunna arbeta hemifrån ett par dagar om jag får biverkningar. Det gör det ju ganska omöjligt att hugga en tid i flykten. Inte heller har jag möjlighet att gå in i appen femtioelva gånger om dagen för att hitta dessa flyktiga tider. Lustigt att tänka att jag och kompisen sa när de släppte vår åldersgrupp i fredags att vi skulle vänta till efter helgen och

Det finns ju vissa dagar när det där med att promenera till och från jobbet känns lite motigt. Som idag.  Jag var, trots paraply, ganska blöt när jag kom fram på morgonen. Men det var ingenting i jämförelse med hemgång. Då var det översvämningar lite här och var som gjorde att jag ett par gånger blev duschad när bilar utmed gångvägen inte hade koll på vattensamlingar i hjulspåren. Det gjorde också att jag fick vada genom vattenpölar och ta många omvägar.  Exempelbild följer: Det är ju bra irriterande att fuktigt väder gör att mitt hår får en rejäl volym och naturliga vågor. För det är ju inte så att det går att få till genom att fukta håret med flit, det blir bara till genom att utsättas för en viss grad av luftfuktighet. Så potential till härligt hårsvall finns där, men bara vid riktigt dåligt väder. Goda nyheterna är att jag kommer ha 80-tals svall på jobbet imorgon, enligt väderprognosen.

Jag läser just nu " Där kräftorna sjunger " av Delia Owens. Utan att riktigt kunna sätta fingret på det så är det något med den här boken. Kanske är det språket som är liksom lite lågmält. Eller att jag blir berörd av karaktärerna och de skildrade människoödena. Eller att det känns som något lite annorlunda i sin berättelse. Hur som helst en bok jag varje dag ser fram emot att få fortsätta läsa, samtidigt som jag inte riktigt vill att den ska ta slut. Så som en bok ska kännas.

Strax innan lunch idag så var jag ute på andra sidan, föreläsningarna för terminen var i mål. Jag tror inte att folk riktigt förstår vilken pärs jag tycker att det är. Mina försök att lufta min ångest viftas bort med att det kommer gå bra, jag får så höga betyg av eleverna, det är så uppskattat och de har sett att jag gör så bra ifrån mig. Men det är ju inte vad det handlar om. Det är så klart fint att höra att mitt eget favoritämne väcker intresse och folk vill lyssna när jag pratar om mitt jobb. Men det tar inte bort vad som händer inuti mig. Min ångest handlar inte om vad som går att mäta eller något objektivt observerbart, det handlar ju om gamla hjärnspöken och fallfärdiga luftslott. Så jag sover inte natten innan, jag kan knappt andas och är illamående hela dagen innan det är dags. Sen gör jag det ändå, för jag vill inte att de där hjärnspöken ska vinna. Samtidigt som jag hela tiden undrar varför jag frivilligt utsätter mig för det. Jag måste ju inte, jag kan lätt tacka nej, låt

Men hur söt får man vara?!

Självklart börjar man dagen så här: Vi dukar upp hela bordet med frukost. Jag ägnade annars större delen av dagen åt att plantera tomatplantor och palettbladsskott. Väldigt oklart var jag ska få plats med allt. Vad som återstod av dagen ägnades åt att förbereda för att arvsmassorna skulle orka se Eurovision finalen. Till exempel genom att ordna en fin-middag bestående av pepparbiff, potatisgratäng, sparris och sallad.  Efter middagen drog vi iväg till skogen för en kvällspromenad, helt magiskt: Det slog mig också vad magiskt det här är: Att känna de där händerna som fortfarande letar sig in i mina händer så snart vi går någonstans. Jag vet ju att det är till låns, de kommer inte vilja hålla hand i evigheter, men än så länge håller de i.  Sen fortsatte vi äta: Kladdkakemuffins med nutellafyllning, glass och kexrulle. Inte världens bästa bild, men världens bästa efterrätt. Om det skulle behövas kan vi ta fram ostbricka, godis oc

Idag klarade jag av att hålla andra föreläsningen av tre, som ska levereras inom loppet av tre veckor. Det var läkare som gör sin specialisttjänstgöring som var målgruppen idag. På måndag ska ett gäng blivande psykologer sitta på andra sidan skärmen. För visst är det via Zoom spektaklet sker, bara för att min teknikskräck ska få fullt utslag. Det är lika högt ångestpåslag innan varje tillfälle, men sen är det rätt roligt ändå. Mest när det kommer frågor och blir ett samtal istället för monolog. Måste komma ihåg det när jag själv deltar i föreläsningar. Kanske tycker jag att det är lite roligt för att jag tycker så mycket om mitt jobb och önskar att alla ska förstå varför det är så spännande.  Under helgen ska jag förbereda terminens sista 3 timmar som föreläsare. Men jag ska också ta hand om alla mina bebisplantor, bland annat mitt gäng med palettblad: Mycket blommor blir det.

Det här med katter som visar alla tecken på att vara sugna på lite lek och bus, men sen sitter man och viftar en leksak framför dem i 20 minuter utan att de rör en fena. Har man tur så gör de ett utfall, men sen lessnar de. För att ge henne lite erkännande så kan hon få totalt spel och leka oavbrutet i en kvart också. Men idag var inte en sån dag.

Då börjas det. Brytpunkten i temperaturen för att det ska vara helt omöjligt för mig att hålla mig någorlunda sval när jag tar mina promenader till och från jobbet, har anlänt. Jag blev ju en sådan där svettig person när åren började krypa på, inte bara när jag tränar. Nu måste jag börja släpa med mig ombyte till jobbet. Jag får ha på mig en tränings topp på vägen dit, tvätta av mig när jag kommer fram, och byta om. Så omständligt. Samtidigt har jag svårt att se hur jag skulle klara mig utan mina promenader, jag skulle nog bli tokig. Tvätthögen får väl bli orimligt stor då, och jag får leva ut min inre Lill-Babs. Kunde hon stå på scen och ta i så svetten lackade, kan väl jag ta mina promenader. Det är ju väsentligt mindre publik liksom.  Kalla mig Lill-B.o.B. 

Pratade med en kollega om plantor häromveckan och sa att vi glömt att sätta tomater i år, och nu skulle vi inte hinna driva upp dem. Så möttes jag av denna gåva: Hon gjorde både mig och Polarn väldigt glada. Och Polarn visade att hon hade skrivit brev till katten på morgonen, för att hon saknade henne: Alltså omöjligt att inte få en liten tår i ögat av det där.

Saker man blir glad av nu för tiden: Dessutom andra rapporteringen i rad jag lyckas med det konststycket. De begynnande minnessvårigheterna åldern för med sig är kanske inte så allvarliga, än. 

" Jag älskar att gå i skogen! " sa Pyret idag. Det är nog ingen åsikt hon håller fast vid varje dag, men det blev en härlig skogspromenad just denna dag. Vi kunde spana in lite djurliv, såsom en kopparödla: Lite grodyngel: Och djuren det är mest synd om i skogen; myrstackarna: Och lagom till att värmen verkar vara här för att stanna blev jag klar med ännu en basker: Arvsmassorna kunde självklart inte bestämma sig för vilket av garnen de ville ha, så jag gjorde en mössa till som de ska dela på.  Det blev en vilosöndag med andra ord, med skog, sol, fika och virkning. Nu ska jag lyckas ställa om till arbete efter långhelg, med massor att ta igen efter tidigare vab och ett späckat schema. Tur att ha fått vila upp sig lite då. 

Sist på bollen, som vanligt, så planterade jag krukorna på uteplatsen idag. Nu är det bara resten av uteplatsen som ska få sin sommarskrud. Kanske lagom till sista dagen på semestern eller så. Först ska jag få ändan ur och ta hand om mina tomater och min basilika så att de kan flytta ut på balkongen. Det blir säkert klart i alla fall under juni, kanske. 

Kommer ni ihåg larven Jerry? Idag på långpromenaden träffade vi Berry: Pyrets klass hade fått nässelfjärilslarver som de ska följa till dess att de blir fjärilar, så nu ville arvsmassorna behålla Berry. Jag fick därför Googla mig fram till hur stor behållare man behöver och vad de ska matas med. Saker man inte kunde gissa sig till att man någonsin skulle ägna sig åt. Arvsmassorna ägnade sedan hela eftermiddagen ute på gården med att inreda Berrys nya hem, i ett helt fantastiskt samarbete.  Nu får vi bara hoppas att Berry överlever det här. 

Inte fy skam att matcha in en ledig dag med strålande sommarväder. Det blev lite som en försmak på sommarlovet. Jag hade dock glömt bort att stänga av larmet, klantigt av mig, och blev väckt klockan 5. Inte så lyckat när jag dras med en oförmåga att somna om när jag blir väckt, men larmet väckte även katten, så jag fick sällskap. Efter lite kattmys gick jag upp och tog mig en kopp kaffe innan jag drog ut och sprang. Det gjorde nog susen, för jag fick bästa kilometertiden hittills.   Men också bästa tiden för de sammanlagda 4 kilometerna, och bästa tempot.  Solen och värmen skulle självklart utnyttjas till max. Det blev såväl luch som fika utomhus, och långpromenad i skogen. Är säkert ett ålderstecken, men det ger mig sådant lugn att vara i sådan här miljö. Sista energin som fanns kvar när vi kom hem använde jag till att lägga undan mössor, vantar och halsdukar. Även om solen kanske puttas undan igen, så lär vi nog inte behöva mössor på ett tag. 

Jag blev aldrig riktigt nöjd med handtagen på köksluckor och lådor. Det var inte min stil, det kändes för klumpigt och vräkigt. Så nu tog jag tag i det. Alltså ett helt annat intryck! Smäckert, klassiskt och enkelt.  Valet föll på klassiska 1353 från Beslag Design: Jag är 1500 spänn fattigare, men så himla nöjd.

Jag fick en notis från Google om platser den har registrerat att jag har varit på. Känns som om pandemin är rätt talande här:

Jag är med i en inredningssida på Facebook som har väldigt många inlägg, med väldigt många tips. Förutom att det är en sida där medlemmarna generellt håller en god ton mot varandra, så viktigt, så får man just väldigt många tips. Min inredningsnerv blir väldigt stimulerad, kan man säga. Såg till exempel ett tips angående förvaring vid badkaret. Jag har provat olika hyllor med sugproppar, men de ramlar bara ner. Jag har provat hörnhyllor med teleskoprör, men de spänner inte tillräckligt bra för att klara av två badglada barn. Och jag vill inte gärna borra upp hyllor i onödan. Så dök det upp ett tips på den här sidan om just det problemet, jag tänkte att det var värt att prova: Spaljé och trådkorgar från Rusta. För att fästa korgarna använde jag buntband. Så himla nöjd. 

Jag blev indragen i en sån där hälsoutmaning på jobbet. Egentligen ingen större utmaning eftersom jag bara behöver göra det jag redan gör.  Till exempel ta långpromenad på helgen så kan jag samla ihop över 19000 steg. Då kan man belöna sig med en lunchpaus som såg ut så här: Och hoppla; jag fick med mig lite mer träningskläder. Tvåhundrafyrtio kronor, känns okej. Och hemma köpte jag med mig lite gofika: Men härligast på dagen var att underhålla lilla fluff: Favoritleksaken alla gånger är buntband. Så mycket för att engagera sig i leksaksavdelningen på zooaffären. Och plötsligt kräver hon att vi leker med henne flera gånger om dagen. Mys.