Så har ännu en politiker klantat sig och avgått.
Då ska väl en stressforskare gå ut och förklara att jobbet är så svårt, krävande, slitsamt och dessutom med ganska lågt betalt (...) att det inte alls är konstigt att politiker knäcks.
Ska vi börja från början?
1. Precis som de flesta politiker som avgår så knäcktes inte den här snubben, han gjorde fel i arbetet.
2. Den låga lönen jämför han med näringslivet, men om han ska jämföra med andra jobb så kan man ju jämföra med andra yrken med högskole- eller universitetsutbildning och då är den rätt hög.
Vi kan läsa på regeringens hemsida att en riksdagsledamot plockar ut 57000 i grundarvode, sen tjänar en del aningens mer än så eftersom du kan plocka ut tillägg ju mer ansvar du har, upp till 37000 pix. Detta plus reseersättning, plus tekniska hjälpmedel (mobil, data), men framförallt så får han eller hon inkomstgaranti.
3. Men att jobba på annan ort är slitsamt för familjen, sägs det.
Det vet alla som har en partner som arbetar på annan ort, vilket många som inte är politiker också gör, speciellt efter ändringarna i a-kassan.
4. De är i tjänsts 24 timmar om dygnet, alla dagar i veckan, året runt och jobbar därför i genomsnitt 60 timmars vecka, sägs det också.
Så om de skulle arbeta 40 timmars vecka så skulle lönen landa på minst 38000. Plus ersättningar, betald teknik, och inkomstgaranti efter att man har misskött sitt jobb och därför tvingats avgå. Snyft.
5. Då kan vi kanske ta upp att jobbet är så utsatt, eller att det kräver så mycket av personen, att det ställer höga krav, att det sliter psykiskt att ha ett sådant ansvar.
Som om inte undersköterskor på äldreboenden har det så, eller mentalskötare på beroendeakuten, eller sjuksköterskor (som vill ha 24000 i månaden) har det just så, eller poliser, eller lärare, eller busschaufförer, eller förskolepersonal....
Tänk om politiker i högre grad skulle syssla med sitt arbete för att de var genuint intresserade av det, då skulle kanske pressen och stressen kännas, men vara hanterbar, jobbet vara slitsamt men värt det, och lönen, åh den lönen, den skulle man tänka så här om "visst vill jag ha mer(för det vill väl alla), men jag klarar mig och huvudsaken är att jag trivs på mitt jobb."
Den där stressforskaren kanske borde titta lite mer på andra yrken innan han försvarar de stackars politkerna, för i slutändan så är det ett jobb, ett som ska skötas, precis som för alla människor.
Då ska väl en stressforskare gå ut och förklara att jobbet är så svårt, krävande, slitsamt och dessutom med ganska lågt betalt (...) att det inte alls är konstigt att politiker knäcks.
Ska vi börja från början?
1. Precis som de flesta politiker som avgår så knäcktes inte den här snubben, han gjorde fel i arbetet.
2. Den låga lönen jämför han med näringslivet, men om han ska jämföra med andra jobb så kan man ju jämföra med andra yrken med högskole- eller universitetsutbildning och då är den rätt hög.
Vi kan läsa på regeringens hemsida att en riksdagsledamot plockar ut 57000 i grundarvode, sen tjänar en del aningens mer än så eftersom du kan plocka ut tillägg ju mer ansvar du har, upp till 37000 pix. Detta plus reseersättning, plus tekniska hjälpmedel (mobil, data), men framförallt så får han eller hon inkomstgaranti.
3. Men att jobba på annan ort är slitsamt för familjen, sägs det.
Det vet alla som har en partner som arbetar på annan ort, vilket många som inte är politiker också gör, speciellt efter ändringarna i a-kassan.
4. De är i tjänsts 24 timmar om dygnet, alla dagar i veckan, året runt och jobbar därför i genomsnitt 60 timmars vecka, sägs det också.
Så om de skulle arbeta 40 timmars vecka så skulle lönen landa på minst 38000. Plus ersättningar, betald teknik, och inkomstgaranti efter att man har misskött sitt jobb och därför tvingats avgå. Snyft.
5. Då kan vi kanske ta upp att jobbet är så utsatt, eller att det kräver så mycket av personen, att det ställer höga krav, att det sliter psykiskt att ha ett sådant ansvar.
Som om inte undersköterskor på äldreboenden har det så, eller mentalskötare på beroendeakuten, eller sjuksköterskor (som vill ha 24000 i månaden) har det just så, eller poliser, eller lärare, eller busschaufförer, eller förskolepersonal....
Tänk om politiker i högre grad skulle syssla med sitt arbete för att de var genuint intresserade av det, då skulle kanske pressen och stressen kännas, men vara hanterbar, jobbet vara slitsamt men värt det, och lönen, åh den lönen, den skulle man tänka så här om "visst vill jag ha mer(för det vill väl alla), men jag klarar mig och huvudsaken är att jag trivs på mitt jobb."
Den där stressforskaren kanske borde titta lite mer på andra yrken innan han försvarar de stackars politkerna, för i slutändan så är det ett jobb, ett som ska skötas, precis som för alla människor.
Kommentarer