Att bli äldre.

Det blev prat om att bli äldre.
Jag kallar mig själv för gammal käring och tant, men det är med glimten i ögat för jag har ingenting emot att åren går. Jag får inte panik, oroar mig inte, (möjligtvis över hur tiden påverkar våra IVF-chanser då) och tycker inte att det är hemskt.
Det finns fler fördelar med att bli äldre än det finns nackdelar, som att självkänslan växer tillsammans med kunskapen och visheten (jag är inte så fräck att jag tycker att jag är vis, men definitivt visare med åren).
Fast det är märkligt att följa kroppen genom livet, hur den byggs upp, för att redan börja brytas ner. Det går ju så långsamt samtidigt som det sker så fort, små förändringar som smyger sig på utan att man märker dom, men som plötsligt bara finns där.
Jag har upptäckt att jag börjar få rynkiga knän. Alltså att huden på ovansidan av mina knän börjar hänga över knäskålarna.
Ögonbrynshåren; plötsligt är det fler och fler som inte håller sin längd utan drar iväg utan att verka vilja sluta växa.
Vad handlar det om?
Jag får fortfarande inte panik, jag blir inte orolig.
Fast visst är det konstigt att stå där vid sidan av sig själv och bara kunna titta på medan tiden går.