attvarabob

Ännu en utbildningsdag.  Det är ju alltid tacksamt att få möjlighet att spendera en hel dag till att lära sig nya sätt att se saker från patientens perspektiv, och sätt att hjälpa och bemöta så det blir så bra som möjligt för både patienten och en själv.  Med tanke på rådande situation är det också självklart att vi inte ska spendera en hel dag tillsammans i en liten konferenslokal.  Men samtidigt, utbildning en hel dag så här: Hjälp. Jag är väldigt tacksam över all teknik som gör vardagen enklare, och framförallt ger så många lösningar på situationer i den här pandemin. Men herrejisses vad jag kommer avsky teknik när det här är över.  Inte bara försvinner det bästa från utbildningsdagar; att få igång diskussioner som gör att man lär sig ännu mer. Det sämsta från utbildningsdagar förstärks; att man blir så vansinnigt trött. Lägg till lite teknikstrul så är det hela fulländat. En av de sämsta delarna med heldagsutbildning är dock densamma: Jag får problem ...

Jag vet inte om vår katt är trasig, men att hon tycker om att sova så här kanske tyder på att inte alla molekyler är på rätt plats. Är det inte ett bordsben så är det en vägg, eller ett annat fast objekt som tillåter lite tryck. Alltså ett fullt medvetet val. Ser ju jättebekvämt ut. Verkligen.  Finns naprapater för katter? Kan vara bra att veta för framtiden när hon får nackspärr. 

Känns ju bäst att ha aktiviteter med barnen utomhus för tillfället, ni kanske förstår varför? Vi hade bokat biljetter till Kolmårdens Halloween för flera veckor sedan. Stort ställe, begränsat antal biljetter och utomhus, det kändes ju lämpligt. Nu var ju vädret inte superkul för att knata runt ute hela dagen, men vi var ordentligt klädda.  Vi var ju på Kolmårdens julmarknad och blev himla nöjda, men blev kanske mindre nöjda den här gången. Det lät väldigt spännande i beskrivningen, man fick känslan av att de byggt som ett sagoland. I verkligheten hade de dekorerat vissa ställen och kastat in några skådespelare. Jag förstår att de inte kan ha planerade föreställningar eftersom de vill förhindra att folk samlas. Men vi var där mellan 10.30 och 15.00 och stötte på ett endaste litet improviserat skådespel. Och de olika "världarna" de byggt upp bestod av några meter dekorationer. Det fanns så att säga potential till utveckling. Kanske blev det mer intressant till kväll...

På promenaden till jobbet tidigt på morgonen, mötte jag en medelålders kvinna av utländsk härkomst på den ganska öde gångvägen. Jag går ju med hörlurar som fyller öronen med något poppigt och taktfast, så jag reagerade på att hon verkade säga något till mig, men jag hörde inte vad. Jag tog ur lurarna och vände mig mot henne varpå hon säger: " Känna igen mig ?" " Åh, förlåt, men nej, jag känner inte igen dig ." sa jag med ett ursäktande leende, medan jag förtvivlat letade i den havererade minnesbanken.  " Du så fin! Och lång! Så lång och det så fint!" säger kvinnan med ett stort leende medan hon pekar på mig.  Jag fortsätter försöka förstå vad som händer och säger: " Åh, tack! " med ett till leende. Då vinkar kvinnan, säger: " Jag bara säga det ." med ett nytt leende och fortsätter gå i motsatt riktning. Jag har fortfarande ingen aning om vad det där väldigt märkliga mötet handlade om. Men märkliga möten kan ju pigga upp i en annars rät...

Pyret var först ut med att tycka om de lite mer avancerade målarböckerna som finns. De där man kan göra mönster med hjälp av mallar, klistra in klistermärken och klippa ut kläder i olika mönstrade papper och färglägga bilderna i olika grader. Nu har Polarn upptäckt det hon med.  De tycker också om att göra det tillsammans med mig. Så de senaste kvällarna har sett ut så här för mig: Tjejerna på bilderna finns att måla och dekorera olika mycket; allt från så här, där ganska mycket är förtryckt, till bilder där det är som tomma provdockor där man måste fylla i hår, kläder och omgivning.  Den här jobbade jag och Polarn med idag, då skulle vi mest fylla i färger och göra skuggor. Se de fina vecken i kjolen till exempel. Jag tror att jag får lov att skaffa mig en egen. Det är ju så himla kul att jobba med skuggor och färger! Men så kommer arvsmassorna och vill fylla i själva, precis när jag kommit igång. Skämt åsido, jag erkänner att jag får väldigt svårt att hålla mig f...

Hur det lilla livet lyckas med att se ut som världens suraste katt, och samtidigt vara så söt, förstår jag inte.

Om det nu blir någon vinter i år, så är den årliga halsduken färdigvirkad Djärva färger för att vara undertecknad. Om jag inte känner mig bekväm i den så kan jag ju alltid lämna den till Polarn, hon älskar starka färger.