Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens fix

Jag minns allt fixande jag höll på med i mitt rum när jag var tonåring och ska jag vara ärlig så har jag ju aldrig riktigt slutat. Så vi får väl i denna studie med ganska begränsat urval dra slutsatsen att sådant beteende är ärftligt. 
För Pyret har klurat, kommit med önskemål och sparat på inspirationsbilder. Jag har mött upp med förslag och försökt komma undan med en billigare lösning än önskegarderoben som skulle kosta över 20 000:- Så i helgen har det fixats. Vi har möblerat, rensat, gått till återvinningen, lämnat till secondhand, gått upp på vinden och handlat några saker. Till sist landade vi i detta collage:
Men mycket vill ha mer så nu står en ny lampa på önskelistan.

Jag roade mig med detta:
Sånt jäkla fynd! Det är bra att ha de där bevakningarna på Blocket så det kommer en liten notis när sådana här ovanligare saker dyker upp. Nu har jag en hel servis av Staffordshire Biltons, typ, men skulle önska muggarna också, en sån som mormor hade.
Men detta fyndet gjorde att jag behövde rensa lite bland mina tallrikar för att få plats. Alla som inte klarar diskmaskin får tacka för sig.

Två dagar av släpa, bära, krypa, lyfta, skruva, plocka, flytta, planera och fixa har tagit slut på krafterna, men det är ändå rätt skönt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...