Dagens utställning

På Polismuseet pågår en utställning om polisfotografi; Avtryckaren.

Jag skulle säga att det handlar om mer än så, det är också en inblick i kända kriminalfall och utvecklingen av såväl polisarbete som samhällets syn på kriminalitet. Det är både spännande och skrämmande att se hur vi influeras av olika idéer och anammar dem vitt och brett. Att följa vilken syn på människor, brott och straff som råder i olika tider gör att man också ser hur lätt det är att skapa en ny sanning om vad som är rätt och fel.

Kanske ser man då också hur vi åter närmar oss gamla tankesätt, som i att det en gång var olagligt att vara arbetslös. Nog hörs allt tongångar om att "jobb finns" i denna gig-ekonomi och att arbetslöshet på vissa håll ses lite som ett val snarare än en olycka. Eller viskningar och rop gällande synen på abort, prostitution, fattigdom, barn som begår brott och vilka straff som är lämpliga, de känns obehagliga och skrämmande när man ser spår av samma tankar förr i tiden. Lär vi oss av vår historia?

Det är också spännande att se vilket arbete som låg bakom polisarbetet innan all teknik vi har idag. 

All noggrann dokumentation som nu är ett knapptryck bort, då handskrivet med den tjusigaste av skrivstil eller tecknat med skalor.

Förutom den utställningen fanns en mindre utsällning om hatbrott.

Liten men viktig.

Kanske var avdelningen om polisarbetet riktat till de yngre besökarna, men Cous-cous och jag är unga till sinnet så självklart fotade vi oss i polismundering.

Till vårt försvar gjorde Cous-cous sambo också det. 

Efter att vi förkovrat oss i polishistoria tyckte Cous-sambo att vi skulle fika och tog för givet att Cous-cous och jag ville gå i lite butiker.

Han fattade precis.

Fika med Acai-bowl följt av inköp av nödvändiga saker. Under ett besök i butik hörde jag två butiksbiträden stå och prata med varandra om det här landets "lätta straff" och hur "hårdare tag mot brottslingar behövdes", såklart särskilt mot yngre brottslingar. Det gick en rysning genom mig, som om tankarna från utställningen blev smärtsamt bekräftade. De "nya" åsikterna som börjar få allt starkare fäste. Jag lämnade lokalen innan jag sa något olämpligt.

Ett bättre besök var i zooaffären. Ännumindrefjant har blivit lite trött på sina favoriter, så jag tänkte att han behövde något nytt och spännande till kvällsleken. Med denna prickade jag in alla favoritsaker i ett: svansen prasslar, den är fluffig, den är perfekt att jaga och den har små öron han kan snutta på.

Jag kan sammanfatta helgen med att jag nog får mer obehag och mardrömmar av utställningen över vår egen historia, än av historien om den skräckinjagande vampyren. Även fast de båda är en historia som upprepas.