Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens mesta

Är det inte spännande hur vissa dagar går så vansinnigt fort att man knappt hinner kliva ur sängen förrän dagen är slut, utan att man hunnit uträtta så mycket alls. Andra dagar är det så mycket att göra att dagen känns alldeles för kort. Sedan kommer det dagar som idag, när massor hinns med utan att det känns det minsta stressigt.
Jag hann till exempel få lite sovmorgon, vaknade inte förrän klockan var nästan åtta. Nästan rekord. Innan avtalad träff med Cous-cous hann jag också:
Träna.
Duscha.
Veckohandla.
Gå till secondhandbutiken. 
Tvätta och hänga tre maskiner tvätt.
Äta.
Fika.
Titta på tv.
Städa.
Göra rent robotdammsugaren. 
Göra soppa att ha till lunch i veckan.
Sen mötte jag upp Cous-cous och gick på bio.
Självklart vampyrtema; Nosferatu

När filmen var slut sa en kvinna bakom oss till sin kompis:
"Vilket skräp! Det här måste vara det sämsta skit jag sett!"
Medan jag tänkte att det var första gången på väldigt länge som jag suttit på en över 2 timmar lång film utan att bli rastlös eller distraherad. Det enda som distraherade var att samma person som hade tyck illa om filmen satt under alla lågmälda och finstämda scener och krafsade högljutt i sin popcornbytta. Jag visste inte att man kunde få det att låta så mycket.

Jag tyckte väldigt mycket om filmen. Den lyckades vara i en aura av originalets överdrivna skådespel utan att bli överdriven, vissa scener var väldigt gore utan att filmen kändes gore och det var långsamt utan att bli segt. Dessutom många snygga scener och fina detaljer, såsom Bill Skarsgårds uttal som initialt kändes... ...speciellt, men sedan passade perfekt. 
En liten bonus att det förutom popcorntjejen och en uttråkad dam raden framför som fipplade med mobilen, var en publik som inte störde.

Imorgon väntar nya äventyr med Cous-cous,  vilken tur att jag fick så mycket gjort idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.