attvarabob

Dagens fynd: 4 par barnskor för totalt 80 kronor. 2 par till vardera arvsmassa. Dagens Instagram: Vem kom på att vi ständigt ska säga att allt kommer bli bra? Det är ju inte sant. Dagens skräck: När man kliver in i badrummet och gammelkatt sitter stilla och stirrar extremt fokuserat på denna punkt. Den där "jag har sett något levande där"-blicken. Jag tog mod till mig och tittade under och bakom röret men såg ingenting, vilket bara förstärker skräcken, för att då vet man att det hon såg har förflyttat sig. 

Arvsmassorna beställde pizzabullar till middag, och "rutig potatis".(Autokorrekt ville ändra "pizzabullar" till "pizzabagare", för att anpassa texten åt de som mer brukar röra sig på Dark web)  Det blev pizzabullar, rutig potatis, nachos, mozzarellasticks, gräddfil och kronärtskockasröra. Så färgglad och hälsosam fredagstallrik som representerar hela kostcirkeln. Nu kan helgen inledas.

Det är ju så otroligt tråkigt att man ibland behöver köpa lunch på jobbet, jag menar ni ser ju vad tufft det blev för mig idag. Stackars mig som behöver sitta där med en poke bowl, liksom. Sen jobbade jag på för att ta mig hem, bara för att i all hast svänga ihop en middag innan jag skulle ge mig av igen. För nu är det dags för sånt här att återkomma: Just idag hade det varit en tung dag på jobbet och då är jag inte alltid jättesugen på att vara social med främlingar. Jag hade mycket hellre suttit framför tv:n med en chokladkaka kan jag erkänna. Men sen är Polarns lärare så himla fina och det känns tryggt att veta vad som händer i skolan, så jag kunde hålla masken. Jag fick också sällskap på vägen hem av en mamma som var så himla trevlig, då kan jag vänta med att vara osocial. När jag väl bänkade mig framför tv:n för lite osocial tid var det för ännu ett avsnitt av The Dropout på Disney +. Ni har väl ändå sett dokumentären? The inventor

Den gamla och sura tanten sitter och är tjusig som en inredningsdetalj. Och lillfjant gör vad hon kan för att väcka någon slags intresse hos den gamla och sura tanten. Lillfjant syns här med bara en vit liten tass. Hon lyckades nästan dra igång lite lek, men bara nästan. 

Det var dags att arbeta på annan plats en stund. Förutom presentation av årsrapporten: fick vi intressanta föreläsningar och nätverkande.  Otroligt inspirerande att lyssna på så engagerade och kunniga människor, samtidigt som det är nedslående att höra statistiken kring barns utsatthet. Även om det bara bekräftar vad vi möter i arbetet mest hela tiden.  Hjärtskärande röster att ta med sig:

Lukten av svett. Ljudet av skrik. Synen av koordinerade armar och ben. Känslan av träsmak efter flera timmar på en hård bänk. Det var uppvisning på pyjamasklubben. Det gick ingen nöd på mig egentligen, jag fick kaffe och tårta.

Det där med blommor som man behöver ta hand om är ju inte världens bästa idé. Eller, det är väl jättefint för de som nu tycker om att gå omkring och vattna, beskära, vrida och vända på sina krukor. Vilket jag känner för några gånger om året. För det mesta så glömmer jag bort det där och kliver därför bara in när blommorna ser ut att dö eller springer förbi i all hast när jag egentligen inte hinner alls. Då kan det ju te sig korkat att ha en djungel av palettblad hemma. Jag inte gjord för att ha palettblad. Jag gör nog inte något rätt. Så här är läget just nu: Jag toppar dem inte. Jag vattnar för sällan. Jag trycker ner fler skott i samma kruka för jag blir så ledsen över att kasta de grenar som råkar gå av, och har inte plats för en kruka till varje. Så, welcome to the jungle , som man säger.

Den nya fritidsaktiviteten är bestämd.

Sockerormen av Karin Smirnoff. Brutal läsning. Ångestframkallande och sorglig men samtidigt så fin. Annorlunda och lite märkligt uppbyggt text som tog ett tag att vänja sig vid, men samtidigt passade berättelsen så bra. Sällan har en bok varit så svårläst och lättläst på samma gång. Rekommenderas! På rekommendation från en kollega läser jag nu: Djuret av Lisa Taddeo. Den ska vara än mer brutal läsning. Jag känner mig lite tung i sinnet, tror jag. 

Om man duschar och glömmer att stänga badrumsdörren kan det hända att man får sällskap av kattbebis. Hon gillar att jaga rinnande vatten nämligen.  Då kan det också hända att kattbebis får en extra tjusig frisyr.

Får jag presentera ca 1984: Funkar så klart bäst med sneakers:

Dagens frisyr: Nytvättat och extra glansigt, alltså inte helt optimalt ur frisyrmakar synpunkt.  Dagens getingviskare: Ja, samma barn (Pyret) som skriker om hon ser en mygga eller spindel tycker att getingar, bin och humlor är söta. Så när en geting förvirrat sig in i lokaltrafiken tog hon hand om den tills den kunde släppas av vid nästa hållplats.  Dagens middag: Spansk tortilla. Perfekt när man har potatisrester i kylen.  Dagens meme: Alltid vetat att crazy-cat-lady är rätta livsstils valet. 

Jag fick sällskap på morgonrundan, nästan som vanligt. En lite stund tidigare sprang tre över på andra sidan gatan när jag kom runt hörnan, vi morgonjoggare försöker hålla avstånd till varandra. Det var ju näst intill lagbrott att inte vara utomhus en sådan här dag, så vilken tur att jag hittat en artikel med tips på naturstigar. Idag provade vi Flaten runt på 5,8 km. Så himla fin! Med sol, fågelkvitter och steg i vacker natur känner jag mig lättad. Jag kan andas, hur tunga andetagen än känns annars. 

Jag tänkte att jag skulle skaffa mig en ny hobby; att fixa frisyrer på arvsmassorna. Det finns ju, precis som för träning, en uppsjö av konton med tips i alla nivåer.  Idag ställde Polarn upp som frivillig: Det kan ju vara så att jag skjuter mig själv i foten med det här och gör vardagens morgonrutin en timma längre, men jag ska försöka hålla det till en helg aktivitet. Börjar de efterfråga frisyrer på skoldagar är det kört.  En hobby sedan gammalt är sötsaker. Idag besökte vi Glassvillan. Eftersom arvsmassorna inte orkade äta upp sina var jag mätt i säkert 8 timmar efteråt. Men jag var stark, jag tog en (eller två) för laget.

Bästa med lediga dagar? Att kunna träna på morgonen och sen äta lyxig frukost. Just påsken har inte så stor betydelse för mig utöver mat och godis, så det är väl lagom att hålla fokus på det. Tack och lov så är det inte riktigt lika tråkiga dagar som när jag var liten, människors begäran om tillgänglighet gör att handelsindustrin inte vågar hålla stängt. Så vi nyttjade det till att shoppa. Jag behövde strumpbyxor, men passade på att dra in på Myrorna en sväng. Dagens fynd: Blus full med hjärtan från okänt märke, jag gillade färgerna. Vintageklänning som jag föll pladask för nr 1. Den ser ju liksom animerad ut. Vintageklänning jag föll pladask för nr 2. Hej mitt 80-tal. Och jag slog till på en hederlig halvpolotröja från Stockh lm. För de dagar jag vill leka Elisabeth Holmes. Sen hade jag hittat nya träningsövningar, så jag behövde införskaffa en step-up bräda. Mitt hemmagym växer i takt med att jag blir uttråkad av gamla övnin

Då var den evighetslånga, korta, arbetsveckan över och långhelgen kan inledas. Jag vet att den här helgen ska handla om andra saker egentligen, men ärligt talat; det handlar om godis. En extra lång helg som handlar om mat och godis. Kan ju inte bli bättre. Så med det sagt; här är vår egen lilla påskhare:

Så var det då dags för besök på modellagenturen. Det var två spända men förväntansfulla arvsmassor som for iväg efter skolan, och en förvirrad mamma B.o.B.  Vi fick veta lite mer om vilka typer av jobb de hade mest (de stora klädkedjorna), vilka jobb de siktade på att få mer av (tv-reklam) och att det ibland kunde bli skådespelarjobb. Hon berättade hur jobb bokades och hur sessioner går till. Sen kom fotografen och tog testfoton. Det var idel leenden och kommentarer om vilka talanger det var.  Arvsmassorna slappnade fort av och visade en aldrig tidigare skådad talang för att posera. När vi försöker ta kort är de minsann allt som oftast stela och motvilliga.  Bilderna fotografen visade att hon fått till var fantastiska. Jag är så klart ohyggligt partisk och tycker att de är så otroligt fina, så det ska man väl inte lägga så stor vikt vid. Men chefen tyckte tydligen som jag, utan att ha någon som helst genetisk koppling. För fotografen lämnade rummet men kom tillbaka efter tv

Vi har noterat att i området vi passerar till och från skolan så har någon för en tid sedan skaffat en Newfoundland. Varje gång jag sett den minns jag vår egen nuffe och blir lite nostalgisk. Och jag saknar henne, så klart. Idag på vägen från att ha hämtat arvsmassorna ser vi den där nuffen igen. Människorna som står bredvid den frågar om vi känner igen den, och jag svarar att den brukar vara i området lite längre fram. När ingen ägare dyker upp på en stund erbjuder vi oss att gå med den till det området och se om vi kan hitta en ägare. Nuffe följde glatt med. Vi gick omkring en stund, hoppades att hunden kanske skulle visa var den hörde hemma. Det gjorde den inte. Till sist dök det upp en grabb som hunden uppenbarligen kände igen, han utbrast: "Men du får inte rymma ju!". Det var hans kompis hund.  Så vårt äventyr slutade med att grabben försökte få den vid det laget väldigt busiga vovven att följa med honom till några hus bort.  Pyret tjatade sedan hela vägen he