Det är ju märkligt att man kan bli så himla trött av att mest sitta och lyssna en hel dag. Men jag blir bra mycket mer mör av en planeringsdag än en fullbokad patientdag.
Vi fick mat och fika hela dagen, hade viktiga och intressanta föredrag, arbetade med nya uppdrag i grupper, och fick många bra och roliga diskussioner. Så himla fin och klok arbetsgrupp.
Men allt som skedde efter lunch var nästan omöjligt att hålla sig vaken genom.
Då är det ju så extra härligt att äntligen få gå och lägga sig. Tycker jag. Arvsmassorna har istället börjat be att få vara vakna längre, alltså lika länge som jag är vaken. Vi går allt oftare och borstar tänderna tillsammans. Hur ska det bli när de blir ännu äldre? Kommer hela tillvaron vara som efter lunch på en planeringsdag då; en ständig kamp för att hålla sig vaken trots trevligt sällskap?
Nu ger vi upp för idag, lillfjant och jag.
Kommentarer