Fortsätt till huvudinnehåll

Lediga dagar.

Semestern fortsätter! Eller, jag fick lov att ta ut ytterligare 3 semesterdagar innan vardagen kan börja på riktigt. Polarns skola hade nämligen tre dagars inskolning för Förskoleklass, med närvaro mellan 9-12. Pyret hade den nära, men inte riktigt samma, lektionstiden mellan 8.45 och 13.30.
Så jag har cyklat iväg med två barn, cyklat hem. 
Cyklat tillbaka och hämtat Polarn, cyklat hem.
Cyklat tillbaka och hämtat Pyret, cyklat hem

Vilket innebär att jag har haft 2,5 timmar helt ensam på förmiddagen, 1 timma själv med Polarn och sen en hel eftermiddag med arvsmassorna. Förutom under den första inskolningsdagen där alla föräldrar skulle stanna kvar på skolområdet, och Pyrets klass slutade 12. Låter ju som en dröm; ett par timmar fri lek i två dagar. Jag gick in i det hela med ambitionen att faktiskt ha semester de här dagarna, och ambitioner är ju bra, men helt värdelösa om de inte realiseras.

Vad har jag faktiskt gjort den där lediga tiden? Jo, städat, plockat tvätt, förberett lunchlådor, förberett middag till dagen när arvsmassorna ska på träning, lagat middag, mejlat skolan om några oklarheter och plockat ihop det Polarn ska ha i skolan. Förutom att hinna peta i mig någon lunch. Väl hemma med båda arvsmassorna var det dags för det sedvanliga "Titta på det här mamma!", "Kan du hjälpa mig mamma?" och "Jag är hungrig mamma!", och att de vill gå ut med katterna. Fast okej, det vill ju jag med. 

Jag har ju bara mig själv att skylla, jag hade ju kunnat cykla hem och lägga mig på soffan. Istället tänkte jag att om jag röjer undan de där sakerna så får jag mer tid resten av veckan, när ingen tid finns. Å andra sidan hade jag kunnat passa på att vila, för det finns det ju inte utrymme för under resten av veckan. 

Men ändå, så himla skönt att få några extra dagar semester. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.