En lärdom från senaste veckan är förståelsen för hur mycket man rör på sina armar. Det gör man tydligen mest hela tiden i alla möjliga vinklar. En annan lärdom är insikten att jag uppnått åldern där kroppen går sönder lite hur som helst. Som att en muskel kan brista av att skaka ett täcke. Baksida överarm högg till och ett par dagar senare upptäckte jag ett blåmärke.
Nu stramar och hugger det lite titt som tätt och armen har tappat lite styrka.
"Men vad gjorde du? Lyfte du tungt under träning?"
Jag har god lust att svara ja, för det låter definitivt bättre än "Jag skakade ut täcket när jag bäddade."
Nu blir det verkligen inte lyfta tungt, utan gummiband istället för hantlar ett tag. Jag är lite frustrerad över att behöva undvika några favoritövningar under träning, lite distraherad av att alldeles vanliga rörelser gör ont och trött av sömnbristen från att vakna när jag råkar rulla över till den sidan. Trots det lyckades jag ändå genomföra en tre timmars föreläsning, så det finns hopp om tanten ändå.
Kommentarer