attvarabob

Lite säkerhet i hemmet för 149:- Från City Gross.

Köpte en bok med fantastiska bilder. Den passar fint i vår hög med turist- och världenböcker. Nu är det bara en jordglob som fattas.

Det här med att vänta tvillingar är ju jobbigt. Speciellt när det ena barnet sitter fast utanpå kroppen. (Jag har försökt lämna över det utanpåliggande barnet, men det kommer alltid tillbaka.)

Idag påminde vår granne mig om en av de saker som är så galet bra i vår kultur, men som tas för givet: Vi går inte med skor på oss inomhus. Eller, jo, någon av dom där ovanpå gör ju det. Gissningsvis en kvinna om man försöker ägna en stund åt att analysera vilken typ av sko klapprandet kan komma ifrån. Klockan är halv fem, det har promenerats med skor på, fram och tillbaka, sedan klockan ett. Vilket är ännu ett bevis för att det är en kvinna, effektiva varelser det där. Tänk om man bodde i ett land där man alltid gick omkring med skorna på sig inomhus? Mordstatistiken skulle ju öka något enormt. Nu är det bara lilla jag som blir lite upprörd och tänker elaka saker, istället för en hel nation av irriterade lägenhetsinnehavare. Svensk kultur, de e goa grejer.

Jag såg min mage idag. Verkligen såg den. Det är en ytterst märklig känsla. Så många år som jag har tittat på det hålrum som min kropp kändes som och drömt om att få se en kula växa fram. Jag har fantiserat så många gånger om hur det skulle kännas att husera ett liv där inne. Som barnen som leker popstjärnor och sjunger i hopprep framför spegeln, har jag stått framför spegeln med en mage spänd av en för stor middag och putat, tvingat fram vad som skulle kunna passera som en tidig graviditet och undrat. Undrat om det någonsin skulle vara på riktigt och hur det skulle kännas. Nu har jag tittat på min mage medan den växer i flera månader. På riktigt. Jag kan ibland se hur det rör sig, hur livet där inne gör sig påmint. Ändå kan jag inte riktigt förstå. Jag står fortfarande framför spegeln och undrar hur det hur det känns. Alla långa års fantasier och funderingar har ännu inte klivit in i min grå vardag. Kanske för att jag ibland känner att den här makalöst osannolika händelsen bo...

Jag borde plugga, men på tv är det ett program om pandor. Pandor och pandabebisar. Jag knappar bara på tangenterna på datorn när det är reklam, får jag väl erkänna, för vem kan motstå det här?

På Efterlyst ikväll ska de ta upp kampen mot det meningslösa våldet. Tycker jag är bra. Det meningsfulla våldet kan vi däremot låta vara.