attvarabob

Arbete hemifrån idag. Jag tycker att det är en enorm lyx att kunna börja dagen med att följa med Arvsmassorna till skolan utan att förlora arbetstid. Att starta en tvättmaskin mellan telefonsamtalen och därför slippa göra sådant på helgen. Att gå ner och handla på lunchrasten. Att påbörja middagen så smått under dagen. Samtidigt arbetar jag ju dubbelt hela dagen, det blir ingen fikarast där jag kopplar bort arbetet helt, ingen oplanerad paus när en kollega råkar gå förbi och är pratsugen. Det blir jobb eller hushållsarbete från tidig morgon till kväll.  Inget gott utan att det för något ont med sig, kanske man skulle kunna säga.  Nåväl, det lämnar tid på kvällen så att jag har tid att börja sticka på nästa socka.

"Min laddare känns varm mamma ." sa Pyret så jag tog mig en titt. När jag brände mig på kabeln så märkte jag att det nog inte stod riktigt rätt till. Jag drog i den ena kabeln och såg det här: Det var nog inte långt ifrån att det börjat brinna. Den där brandsläckaren jag tänkt köpa men inte kommit mig för, den hoppade högre upp på Att-göra-listan kan jag säga. 

En raggsocka klar. Nu är det dags att börja på nästa.

Jag vill inte på något sätt bidra med royalties men kände att jag vill ha förstahandsinformation innan jag kritiserar något. Så jag började lyssna på denna: När allt faller av Måns Zelmerlöv Maken till motsägelsefulla beskrivningar var häpnadsväckande. Så många sätt att säga att någon var fantastisk samtidigt som det kommer skildringar som totalt nedvärderar den andre har jag nog aldrig stött på. Likväl var det otroligt många förklaringar av hur herr Petter var en skör person med svag självkänsla samtidigt som det kommer skinande exempel på den egna förträffligheten.  Aldrig hans fel men han har sökt hjälp. Om det finns någon PR person inkopplad i det här boksläppet så hoppas jag att hens tanke inte var att det här skulle vinna tillbaka lite av MumsMåns-glansen, för då borde PR- personen söka nytt jobb.  Samtidigt slår en idrottsperson en annan person på käften för att den andra sagt ett absolut riktigt vidrigt "skämt" för åtta år sedan utan att be om ursäkt efte...

Jag vill börja med att säga att Pyret ofta fixar sitt hår framför spegeln i mitt sovrum. Det är oklart varför när det finns spegel i hennes rum men det löser mysteriet med varför spegeln ser ut som kriget oavsett hur ofta den putsas. Sen vill jag säga att intentionen med kläderna för idag inte var att se ut som att jag klivit ut från 1800-talet. Jag satsade nog mer på en mix mellan strikt modernt och avslappnad 70-tal maxikjol-vibe.  Jag tror inte att jag lyckades.  Men å andra sidan så ser det ut som att butikerna fylls med gotisk, vampyr, 1800-tal känsla med snörade liv och krås, så jag kanske är något på spåret. 

För hundra år sedan när jag pluggade hade jag en Mac. Så som dagens teknik är konstruerat så går den så klart inte att använda längre. Till denna Mac behövde jag självfallet ett Apple-konto, men jag har dessvärre inte kapaciteten att komma ihåg lösenordet till detta konto som jag använde 2018. Jag har förutom denna Universitetet-dator varit utanför Apple sekten. I begynnelsen av årets höst, tillika tv-säsong, tänkte jag byta ut någon streamingtjänst och var därför intresserad av att skaffa Apple tv. Jag har noterat att de har fått positiv uppmärksamhet för många serier. Så naiva lilla jag skulle skaffa ett abonnemang hos denna Tech-jätte.  Jag angav att jag ville skapa ett nytt konto, på grund av tidigare nämnda oförmåga att minnas mitt sedan länge oanvända konto. Det gick inte, för e-posten var så klart redan registrerad. Jag försökte minnas mitt lösenord men uppkom i max antal försök och blev utlåst. Då försökte jag återställa lösenordet och fick skriva in en massa snirkliga boks...

Mamsen hade tittat i sina gömmor och hittat en ring hon fått av min farfar efter att han varit i Danmark. Hon hade själv aldrig trivts riktigt i den, så den hade främst legat i en låda sedan tidigt 70-tal. Det är väl otroligt synd på en sådan här skönhet: Enligt stämpeln verkar den vara från Dansk smykkekunst.  Nu är den upputsad och ska inte ligga i en låda längre tänker jag.

Att skaffa barn lite senare i livet kanske inte är så smart, i alla fall inte för mig som uppskattar att sova.  Så här; först två graviditeter tätt inpå och de orsakar viss sömnbrist utifrån välkända  svårigheter att vända på kroppen, att vara ständigt kissnödig och få kramp i vaderna varannan natt. Sedan två bäbisar som vill göra sitt jobb och äta titt som tätt. Sedan blir bäbisarna till små barn som vaknar, vill sova bredvid och tackar för det genom att sparka på en hela natten. När barnen väl är tillräckligt stora för att sova i sina egna sängar hela natten, då slår klimakteriet till.  Jag har, peppar peppar, varit förskonad från några större vallningar under nätterna, visst, jag kan få det emellanåt men de kommer oftare under dagen. Det som stör min sömn mest är att vakna kl 3 på natten som att någon har tänt stängningslampan på nattklubben och inte kunna somna om.  Jag försöker sörja både tiden när jag klarade av att upprätthålla någon vettig funktion på 4 timma...

Sociala medier är inte bara ondskans vapen, det kan också vara en källa till kreativitet. Pyret har till exempel önskat sig färgglada knappar för ett syprojekt. Jag hade turen att hitta sådana på en hobbybutik och nu visade hon vad tanken var: Så nu har hon suttit hela kvällen och sytt i knapp efter knapp. Jag tycker att det ser ut att bli hur gulligt som helst, men är det fler gamlingar som känner 90-tals vibbarna spänna i luften?

07:40 Årskontroll hos tandläkare.  Efter ett snabbt konstaterande att det inte fanns några hål så fokuserade tandläkaren på att undersöka käken, detta efter att jag berättat om vårdcentralens DTM-diagnos. Jag kunde konstatera att tandläkaren kanske inte var jätteimponerad av vårdcentralen och lät antyda att han tyckte att den diagnosen var en lite för enkel förklaringsmodell. Han såg att det fanns viss förskjutning, lite ansträngda muskler och lite knäppning i leden, men inte så omfattande att han tyckte det skulle utredas vidare eller åtgärdas med bettskena.  Samtidigt som det är skönt att inget större fel hittas så är det aningens frustrerande eftersom jag har ont titt som tätt. Kanske kan remissen till öron, näsa hals ge något. 08:20 På plats på jobbet. Kaffe. Morgonmöte. Avstämning med den så kloka chefen. Patient. Teammöte. Säga hej till en föräldraledig kollega som kom på besök med 4 månaders bebis. 12:30 Fika med (annan) föräldraledig kollega. Trevligt att träffa en beb...

Kulturtanterna tog en heldag på stan. Cous-cous och jag skulle på eftermiddagen besöka den tjusiga Dramaten , men var hela dagen lång inne i storstaden och roade oss. Först var vi på en utförsäljning av sminkprodukter och fyndade produkter från bland annat Idun för bara 30 och 60 kronor.  Vi tog en fika på Mr Cake. Och vi gick såklart på secondhand.  Sen hade dagen rusat iväg och vi fick kasta i oss varsin hamburgare för att hinna till pjäsen. På scen visades Fejk . Pjäsen om vad som är på riktigt och vad som är en falsk yta hade sina fullträffar emellanåt men var också lite rörig, ojämn och emellanåt tom. Jag uppskattade mest segmenten när skådespelarna "var sig själva" och allra mest när de vid ett tillfälle kom av sig och hade svårt att sluta skratta. Det är kanske i sig passande för pjäsens tema; att ju närmare de var sig själva desto mer genuint kändes det. Bara sådär var helgen över och vardagen tar vid. Jag har haft trevl...

När jag ändrade min tjänst fick jag ett presentkort hos Truestory av mina kollegor, de tyckte att jag skulle unna mig en upplevelse tillsammans med Arvsmassorna. Jag har tittat, letat och funderat sedan dess. En del upplevelser var ständigt fullbokade, en del hade åldersgräns, många var väldigt dyra. Nu började tiden rinna ut och jag behövde boka något men det fanns inget jag kunde ta med Arvsmassorna till. Det sammanföll med att kollegan klev in och stöttade upp så fint när jag var sjukskriven. Hon höll koll, rensade och tog över så att jag kunde släppa jobbet när jag var borta och landa mjukt när jag var tillbaka.  Därför använde jag presentkortet till att boka Afternoon tea på MAP Petite Maison till oss. Vilken pärla! Fullträff! Servicen var toppklass, maten och fikat var jättegott liksom både te och drink. Det var en väldigt trevlig idé med tapasinspirerade rätter istället för de klassiska snittarna. Även om det vid en första blick kanske inte ser så mycket ut så v...

Så har jag lyckats knåpa ihop min första tröja med mönster, en Strömsötröja. Även fast det finns skönhetsfel här och där är jag väldans nöjd med att ha bemästrat detta.  Det är något ytterst tillfredsställande att lite i taget öka svårighetsgraden och lära sig fler tekniker. Att tålmodigt nöta på, göra fel, backa, göra om, se arbetet växa fram, tro att det aldrig kommer bli klart, påbörja något annat för att man ledsnar, men sedan i slutändan stå med ett färdigt projekt som jag har praktisk användning för det är en otroligt känsla.  Nu lägger jag fokus på mitt andra pågående projekt, det jag började med för att jag ledsnade på tröjan. Sockorna!  Nästa projekt måste nästa bli att kombinera strumpstickor och mönsterstickning. 

Det kändes brutalt att höra Polarn berätta att hon är ledsen för att hon känner sig rädd hela tiden. Rädd för att gå till skolan, rädd för att gå hem från skolan, rädd för att gå till fiol och orkester och rädd för att sova för att hon drömmer hemska mardrömmar om att bli kidnappad. Instinkten skriker att jag ska svepa in henne i bomull och aldrig låta henne vara ensam igen, medan den mer rationella sidan säger att jag måste hjälpa henne utmana rädslan.  Det som är svårt är att jag också förstår att det finns ondska där ute och att den "stökiga mannen" försökte ge sig på henne skrämde mig med. Men hon sa det själv, hon vill kunna göra som förut och gå till skolan och kompisar utan att vara rädd. Då hjälper det inte att bädda in henne i bomull, så istället övar vi på att närma oss det där läskiga. Då är det betydligt lättare att hantera den här ondskan: Hon hade varit i skogen på idrottslektionen och hittade till kvällen två fästingar. Fy. Att det ska finnas så mån...

Hur man vet att man lever med katter? Ger man sig in i leken får man leken tåla. Viktigt dock att säga att jag vann, Ännumindrefjant fick tag i leksaken några gånger, men i slutändan var det ändå jag som fick den. 

Det känns som att det var en evighet sedan jag hade på mig byxor. Jag försöker maximera användandet av kjolar och klänningar medan jag slipper strula med strumpbyxor, eller som de också kallas: ett av de mest obekväma plaggen i garderoben. Men idag tog jag en titt i garderoben och valde ut några av sommarens secondhandfynd.  Det blev Zara från topp till tå, alltså stickad tröja (tyvärr handtvätt), skojsiga byxor och söta sneakers. Tror att de landade på hundralappen tillsammans.  Kläderna blev godkända även av Lillfjant: Halft omöjligt att sticka på det här sättet, men det kanske var det som var meningen.

Serien heter Gift vid första ögonkastet och några av männen i den här säsongen är verkligen som ett gift som sprider sig direkt när man ser dem.  Jag förstår verkligen inte varför jag fortsätter att titta, det är som en horribel olycka jag inte kan låta bli att glo på.  En man som duckar frågor och vägrar stå för vad han tycker, en annan som säger att han inte alltid varit " Den varma och kärleksfulla mannen du ser framför dig ." fast han utstrålar beräknande kyla i alla klipp. Och ett par som diskuterar frågan: " Vad kommer först för dig, din man eller dina barn? " Stor tvekan uppstår, det är en svår fråga och hon "k ommer nog inte kunna välja." Ja, jag fattar att man i en fungerande relation behöver bejaka relationen och sin partner och att det blir positivt även för barnen. Men, frågan var inte ställd så, frågan var Vad kommer först. Mitt svar skulle vara:  Barnen är skyddslösa och beroende av mig medan min partner är en vuxen person med egen agens, d...

Jag kom hem från att ha varit på improteater med Läkaren där vi njutit av skratt levererat av bland annat Psykologen. Det tog emot att ens öppna någon slags valprognos och bryta den goda känslan, för maktlösheten är olidlig. Jag hoppas att jag vaknar till ett Sverige som vill bättre. Inte kan hälften vilja att hat, hot och misstänksamhet ska råda i fyra år till? Det är beklämmande.

De är rätt rara emellanåt. När de inte krafsar på dörrar, snor mitt garn, jagar varandra över min säng klockan 3 på natten, tuggar på mina blommor och såna saker. 

Jag lyssnar ju på en bok om Trauma och där pratas det en del om det där med multipla personligheter. Jag tycker att det är ett begrepp som ligger nära min klädstil, för där är det väldigt oklart vilken person som kommer dyka upp. Idag var det en tant på kontor exempelvis: Framför landets kladdigaste spegel. Hur kan det bli så mycket fläckar på något som man aldrig rör? Vem som kommer kliva ut imorgon vet jag inte än, kanske blir det 80-tal, eller jeans, eller bohemiskt. Efter sommarens secondhand-bonanza finns det hur många möjligheter som helst.