attvarabob

Inte för att jag har hushållet med mest inspirerande middagar, men vi kanske ska köra en veckans matsedel? Vi börjar veckan med  Vegogratäng .  Eftersom gratänger tar sådan evighet att få till är det ju en värdelös maträtt för en vardag. Om man inte vill äta vid midnatt. Men då är jag självklart en god husmor och förbereder rätten redan på söndagen. Hur många vuxenpoäng får jag inte på det? Tisdagar ska vi iväg till pyjamasklubben, då är det också bra med mat som går fort eller delvis kan förberedas dagen innan. Jag svänger ihop lite  Zucchinifritters  och serverar med bulgursallad och aioli. På onsdag har Pyret beställt Makaronipudding, så himla gott! Det är åter iväg till pyjamasklubben på torsdag, och det är herr B.o.B. som ska ordna maten. Vi har skrivit Pastapesto med halloumi och valfria tillbehör (oliver, soltorkad tomat, sojabönor) på tavlan. Polarn bestämde att hon ville ha Lasagne på fredag. Också en sån där rätt som tar hundra år, m...

Jag har ju jobbat med blommor. Av någon anledning verkar det vara förknippat med att jag ska ha något extra stort intresse för blommor här hemma. Det är det inte. Mitt intresse för blommor i hemmet går i allra högsta grad i vågor. Ibland rensar jag ut och har bara några få kvar, ibland köper jag ständigt nya, som jag inte ens får plats med.  Men oavsett hur många blommor jag har så är skötseln densamma; vatten en gång i veckan. Jag går från rum till rum och skvätter i varje kruka, så får det vara bra. Ibland engagerar jag mig lite extra genom att rensa bort vissna blad, men det är liksom överkurs. Någon gång vartannat år kanske jag förbarmar mig över några extra sorgliga exemplar och planterar om dem. Mer orkar jag inte. Så fick jag en liten planta palettblad. Som växte.  Så hittade jag två till på rea. Som växte.  Plötsligt behöver jag hålla på och ta skott och plantera om titt som tätt. Jag går runt på jobbet och försöker ge bort små plantor, men...

Men vi kör väl lite dagens secondhandfynd igen. Som en ullkappa från ZARA för 239 kronor. Fickorna fortfarande var ihopsydda och kappan såg inte heller använd ut.  Och en supersöt blus från Oasis för 35 kronor. Inte för att jag behöver mer kläder, utan för att det är roligt. Speciellt när det är billigt.

Även träningen i pyjamasklubben är tillbaka för en ny termin. Eftersom arvsmassorna klarade av att gå upp en nivå är träningen lite tuffare nu. De tränar tillsammans med sådana som har högre grader, det är lite senare på kvällen och övningarna är lite svårare och intensivare.  Jag var orolig för att de skulle ledsna redan vid första träningen, men de hade haft roligt. Får se vad de säger när träningsvärken sätter in. 

Semestern fortsätter! Eller, jag fick lov att ta ut ytterligare 3 semesterdagar innan vardagen kan börja på riktigt. Polarns skola hade nämligen tre dagars inskolning för Förskoleklass, med närvaro mellan 9-12. Pyret hade den nära, men inte riktigt samma, lektionstiden mellan 8.45 och 13.30. Så jag har cyklat iväg med två barn, cyklat hem.  Cyklat tillbaka och hämtat Polarn, cyklat hem. Cyklat tillbaka och hämtat Pyret, cyklat hem Vilket innebär att jag har haft 2,5 timmar helt ensam på förmiddagen, 1 timma själv med Polarn och sen en hel eftermiddag med arvsmassorna. Förutom under den första inskolningsdagen där alla föräldrar skulle stanna kvar på skolområdet, och Pyrets klass slutade 12. Låter ju som en dröm; ett par timmar fri lek i två dagar. Jag gick in i det hela med ambitionen att faktiskt ha semester de här dagarna, och ambitioner är ju bra, men helt värdelösa om de inte realiseras. Vad har jag faktiskt gjort den där lediga tiden? Jo, städat, plockat tvätt, förberett lunch...

I början av sommaren köpte vi 4 små smultronplantor på Hemköp för 10 kronor styck. Priset var säkert satt utifrån att de var halvdöda. Men jag tänkte att om det blir några små bär så blir det roligt för vår lilla bärfantast Polarn.  Sen blev de där 4 plantorna till det här: Polarn plockar en handfull med bär var- eller varannan dag. Och det blir rejäla bär De där 40 kronorna var helt klart sommarens bästa investering. 

Nog är det väl märkligt att vara en sådan person som får dåligt samvete när man gör något som får en att må bra. Att känna att tiden kunde och borde användas till något bättre, vilket också gör att man är ständigt stressad när man gör något som är bra för en själv.   Jag har sedan jag fick mitt jobb mer eller mindre varje dag promenerat antingen till eller från jobbet. En sträcka på ca 3,8 km. Sen kom den där pandemin ni kanske hört talas om, så då undvek jag bussarna och promenerade både till och från jobbet, varje dag, sedan dess. Vanan att promenera varje morgon visade sig sitta i under semestern, liksom vanan att gå upp tidigt. Den senare vanan tror jag är satt i sten nu, jag kommer för alltid vakna klockan 5 och stirra ut i mörkret. Tack vare biologi, yrken med tidig start och morgonpigga barn. Så varför gå emot en inpräntad vana, tänkte jag. Under 4 veckors semester gick jag upp tidigt nästan varje morgon, och tog en timmes power walk.  Efter semestern har det tydligen b...

Någonstans utmed vägen har jag börjat sakna att skriva. Att formulera tankar och känslor till ord, att iaktta och begrunda. Att beskriva och dokumentera. Det har kanske varit bra att för en tid bara skriva "i tjänsten", där det handlar om att noggrant och välformulerat, på ett objektivt sätt, beskriva en annan människas tankar, upplevelser och känslor. Att ta bort sig själv ur ekvationen på något sätt, och inte ha åsikter eller värderingar. Kanske ger det ny längtan till att vända blicken inåt. Kanske bidrar stora händelser till att vilja sortera sina tankar. Som en upp och nervänd värld i en pågående pandemi. Som att förlora släktingar. Som att Polarn börjar i skolan.  Jag vet inte hur mycket jag kommer skriva, eller om vad, jag antar att det beror på hur mycket livet i övrigt ger och tar. Men kanske att jag tittar in här ibland, trots allt.