attvarabob

Jag gav Arvsmassorna och Cous-cous ett teaterbesök i julklapp. Det blev så klart en julklapp till mig själv också, så himla smart. Så idag spenderade vi dagen på söder där Pyret kunde använda julklapps-presentkort på Edblad, Cous-cous kunde köpa födelsedagspresenter och vi åt lunch på Koh Phangan.  Deras vårrullar med nutella kan vara världens bästa efterrätt. Sedan gick vi till Göta Lejon för att se Pjäsen som gick åt helvete . Den började så här: Och slutade så här: Polarn frågade efteråt vilken scen jag tyckte var roligast. Jag svarade att det kanske inte var någon enskild scen utan allt smått som pågick lite i bakgrunden, till och med redan innan pjäsen hade börjat. Det var lagom tramsigt, skämten liksom puttrade på genom hela pjäsen. Rutinerat och bekant. Pyret var väldigt nöjd och gav den 10 av 10, kanske mest för att Pernilla Wahlgren var med. När vi kom hem var det lagom att ta fram lördagsgodiset för att börja årets Melodifestival. Den v...

Kartonger packades, blommor släpades, skåp tömdes och sen tvärtom. Typ. Jag flyttade från en korridor till en annan och till ett arbetsrum som var spegelvänt från mitt förra. En sådan liten skillnad men jag utgår ifrån att det kommer kännas superförvirrat nästa vecka.  Chefen sa att jag var en sådan flexibel människa,  ibland tror jag inte hon känner mig alls. Vacker konferensprydnad får inleda helgen.

Jag vill informera att jag fick hotellfrukost. Det finns inga bildbevis men jag fick den och den var väldigt god. Jag fick också lunch, som också var god och det finns bildbevis: Det var en intensiv konferensdag med tunga, intressanta och spännande ämnen och föreläsare. Det kanske kom någon tår, det kanske kändes hopplöst, det kanske fanns inspiration. Konferensen inleddes igår med att Socialministern pratade om hur Regeringen är så bra på att efterleva Barnkonventionen. I den sista föreläsningen för konferensen beskrev en professor i offentlig rätt hur barns rätt inte stärkts av inkorporeringen av Barnkonventionen.  Det belystes i flera föreläsningar under konferensen hur lagstiftningar krockar och synen på barn hårdnar. De blir allt mindre rättighetsbärare och allt mer ansvariga för samhällets problem. Det känns mörkt. Sen åkte vi hem. Tåget gick i tid och kom fram i tid, helt otroligt. 

Kollegan och jag är här: I Linköping i dagarna två. Det blev en tidig start på dagen dels för att tåget gick 6:48 på morgonen, dels för att Ännumindrefjant väckte mig klockan 4:00. Jag tror att han märkte att något var på gång för han väckte mig genom att komma upp i famnen, lägga sig på mitt bröst, kela och hålla på, vilket bara hänt en gång tidigare. Sedan sprang han runt hela morgonen och jamade.  Konferensdagen var fullspäckad med bara korta pauser mellan föreläsningar. En av invingningtalarna var HM Drottningen. Vilket föranledde en drös instruktioner om hur deltagare skulle bete sig. Det är ju något märkligt över att en hel sal på ett tecken ska ställa sig och sätta sig för att en människa kommer in i rummet. Gamla institutionerna håller i sig. Socialministern höll ett inspelat tal, vilket också blev väldigt märkligt. En konferens om barns rätt att leva tryggt utan att utsättas för våld, där det redan i en föreläsning innan invigningstalen pratats om f...

Var spindeln kvar i sovrumstaket igår kväll? Orkade jag flytta den då? Är spindeln kvar i taket ikväll? Vet jag var spindeln är nu? Fyll i tänkbara svar själv. (Ledtråd)

Jag kastar ut snöret. Han fångar. Jag drar i det. Han drar tillbaka. Jag släpper. Jag drar igen. Han drar tillbaka. Jag släpper. Och så vidare. En sån duktig liten jägare.

Precis när jag skulle gå och lägga mig såg jag något i ögonvrån. Snett ovanför mig, i taket. Dålig bildkvalitet, men det är en spindel, en sån där "långben". Jag är inte tillräckligt pigg för att hämta en burk och försöka fånga in den och vet heller inte vad jag skulle göra sen, det är väl ändå för kallt för att släppa ut dem?  Alternativet är alltså att dela sovrum med den där. Jag är inte säker på att det blir en god natts sömn och jag kommer inte uppskatta om det lilla livet har försvunnit under natten. 

Jag kände mig trött och sliten idag och orkade egentligen inte göra något alls, så för att ha någon anledning till att gå ut och röra på mig tog jag en promenad till secondhandbutiken. Det var inte alls meningen att köpa något, jag sa till mig själv att bara handla om jag hittade något speciellt, något jag letat efter. Lokala secondhandbutiken bestämde sig då för att leverera: 11 tallrikar av Aspen från Arcoroc för bara 10 kronor styck. Nu kan jag matcha mina glas!  Kläder behöver jag verkligen inte men jag råkade titta på klädavdelningen. Där hänger den svarta kavajen jag letat efter, precis rätt modell och sprillans ny, från H&M: 40 spänn. Också från H&M, jeans i min favoritmodell Också 40 spänn. Jag blev förtjust i en kofta från Filippa K: 20 hela kronor. Det kostade också tröjan  från Zara i min favoritgröna nyans. Jag har vänner och bekanta som gärna besöker secondhand men säger att de aldrig hittar något...

Det sägs att man ska begränsa barns skärmtid. Det sägs också att sociala medier är skadliga för barn. Jag håller med. Samtidigt. Polarn har alltid varit kreativ men sedan hon upptäckt hur hon kan använda Youtube och Google och fått tillgång till Instagram finns det inget stopp på henne. Mängden tid hon spenderar i sitt rum med att skapa saker på alla sätt och vis, väger upp skärmtiden med råge. De senaste två dagarna har hon suttit med en bricka full av saker och en limpistol i högsta hugg. Idag visade hon resultatet: Blomblad är gjorda av lim från limpistol. De formades innan de svalnat och färgades med färg från rouge och ögonskugga innan de stelnat. Stänglarna är gjorda av ståltråd som formats och målats och sen har små pluppar av limpistol lagts till. Jag förstår inte var hon får allting från men låt kreativiteten flöda.

Jag försöker vänja mig vid gym-livet men får erkänna att jag kämpar lite. Inte för att jag inte är van vid att träna men jag gör korta träningspass på typ en halvtimme, men istället ofta, alltså 5 dagar i veckan. Det är då träning hemma, så det tar två minuter att börja träna och jag kan gå direkt till duschen och vara klar på nolltid. Och jag är ensam. Idag skulle vi till gymmet. Vi mötte upp Mammakompisen med arvsmassa vid 19.30 och kom sen hem strax innan 21.00. Man likväl hade jag tränat typ en halvtimme. För vi ska promenera dit, checka in, lägga in saker i skåpen, hämta rengöringstrasor, fylla på vattenflaskor och sen kan vi börja. Efter 30 minuters styrketräning så ska vi lämna trasorna, plocka ur skåpen, nån behöver gå på toa, och sen ska vi promenera hemåt.  Så himla omständligt och det tar ju hela kvällen. Jag kommer heller inte vänja mig vid tonårsgrabbarna som går till en maskin, slår sig ner, kör några få övningar och sen sitter och skrollar i mobilen. Jag kör 10 repe...

Min absoluta favoritfrukt är äpple. Jag har under många år följt rådet Ett äpple om dagen och tröttnade aldrig. Favoritsorten var Jonagold; röda, saftiga, krispiga och gärna storlek större.  Men plötsligt, nästan som från en dag till en annan, så kunde jag inte äta äpple längre. Jag fick magknip som fick mig att vilja lägga mig ner och gråta.  Någon gång ibland har jag testat att äta ett igen, men samma sak händer. Fast idag tänkte jag att nu var det ändå ganska länge sedan och jag tänkte att kanske, kanske skulle det gå bra. Det gjorde det inte. Jag saknar mina äpplen. 

Ibland försöker föräldrar sköta sitt jobb, det man får lön för, ibland försöker de ha kontakt med vårdcentralen angående sina barn. Så här: Polarn fick under jullovet ont i foten utan uppenbar orsak och fotknölen svullnade kraftigt. Självklart fanns inga tider på vårdcentralen så det blev ett besök på lättakuten. Där konstaterades en inflammation i någon sena och hon rekommenderades Ipren och att linda foten i två veckor. Om besvären kvarstod skulle uppföljning ske på vårdcentralen.  Besvären kvarstår även efter tre veckor. Det finns inga tider att boka. Jag skriver i deras chatt, dagen efter kommer ett meddelande om bokad tid redan om två dagar. Pyret har haft ökade och förändrade migränbesvär, då det inte fanns tider på vårdcentralen sökte vi lättakuten under en synnerligen intensiv period och rekommenderades att vända oss till vårdcentralen för att kontrollera allmäna värden. Det enda som fanns att boka var ett videobesök tre veckor längre fram så vi bokade det. Läkaren i videob...

Arvsmassorna hade studiedag, så därför hade jag jobba hemifrån dag och den såg ut så här: Jag låtsades gå till jobbet som vanligt. Kroppen är så sjukt van vid att promenera att hemarbetsdagar gör den otrevlig, så lika bra att hålla på rutinerna. Så är det att bli medelålders. Jag jobbade på medan Arvsmassorna: försökte kravla ur sängen och vakna, för det bor en tonåring här nu, respektive fastnade framför I just want to be cool , för den andra är fortfarande morgonpigg. Till lunch valde jag gårdagens zucchini- och skinkpaj medan Arvsmassorna lagade nudlar till sig. Efter att ha gjort tonåringen sur för att jag påminde om att använda studiedagen till att studera inför prov fortsatte jag instängd på mitt lilla kontor (sekretären i sovrummet). Ännumindrefjant roade sig med att vakta. Utanför köksfönstret körde en grävskopa och fraktade bort snö. Ännumindrefjant var strängt upptagen i säkert 40 minuter.  Arbetsdagen rundades av och det var dags att...

Jag tycker inte att man ska underskatta att ha en serie att följa tillsammans med sina arvsmassor. Det svetsar samman familjen. Idag dök denna upp i flödet på någon av streamingtjänsterna: Dead like me från början av 2000-talet  Kanske är den lite brutal, men också rolig. Jag tror att Arvsmassorna gillade den och jag uppskattade nostalgin, den blir nog bra att följa. 

Det plingade till i mobilen: Med tanke på jullov, snödagar, och allmän trötthet känns det inte riktigt som att det har varit ett Aktivt januari så här långt, men jag har tydligen hållt igång någorlunda ändå.

Dagens jobb: Kantat av brådskande ärenden men också med en paus för lunch med pluggkompisen, som var i trakterna i tjänsten. Dagens middag: Spicy köttfärssås med spagetti, burrata och spenat, som jag fick äta ensam eftersom Pyret sov sig igenom ett migränanfall och Polarn var hos en kompis. Dagens outfit: Jag velar mellan om den förmedlar tant eller sobert.  Dagens lurviga: Helt osynlig, som en ninja.

Jag var ju van vid att lyssna på musik under mina promenader. Sen trillade jag över Flashback forever och kunde roa mig med att under en lång tid lyssna ikapp alla avsnitt. Nu är jag hänvisad till ett avsnitt i veckan och ska försöka lösa min underhållning på annat sätt.  Musik kopplar jag nu ihop med träning och vill inte längre lyssna på musik till jobbet, från jobbet och på kvällsträningen. Jag har så klart försökt hitta andra poddar att fylla ut med men hittar ingen jag uppskattar så värst. Men så öppnade jag Spotify. Plötsligt har de ljudböcker. Jag provade att lyssna på ljudböcker tidigare men hade svårt för att det var en röst som var alla karaktärer. När jag läser får jag en känsla för vem varje karaktär är och då blir det så fel när det är samma röst genom hela boken. Då tipsade en kollega att man ska lyssna på faktaböcker, för då spelar sådant ingen roll. Fast vid det laget tyckte jag det var lite dyrt att ha någon sådan ljudbokstjänst.  Fast:  Tad...

I snöblandat regn slaskade vi oss fram genom city, jag och Ellegulle. Det var dags för uppdatering och middag och då testade vi en Hot Pot restaurang.  Det var fräscha råvaror och en gedigen buffé och på så sätt värt pengarna. Sen kan jag känna mig lite kluven till att gå ut på restaurang och laga min mat själv. På sätt och vis trevligt att sitta tillsammans och pyssla med det,  för det blir ju väldigt familjärt och avslappnat, men samtidigt känns det lite som att det tar bort vitsen med att gå ut och äta.  I just det här fallet var dessutom inte personalen särskilt intresserade av sitt jobb. Den som serverade vid vårt bord sa inte ett enda ord till oss fast hon kom med kött, soppa och justerade värmen på plattan lite då och då. Ingen beskrev upplägget, ingen förklarade hur man ska göra utan det fick man lista ut själv. Eller så fick man göra som några bordsgrannar och fråga bordet bredvid om de varit där förut och om det då gick bra att tjuvkika vad det gjord...

Efter mormormiddagen tyckte Pyret att det var en utmärkt tid att sy om en tröja. Vilket hon behöver viss hjälp med, men inte så mycket hjälp att jag ska sitta bredvid hela tiden. Alltså spenderar hon sin kväll med att sitta och sy, jag med att studsa upp och ner ur soffan och Polarn med att försöka höra vad som sägs på tv:n. Nu valde jag att låta kvällen vara så och därmed uppmuntra en aktivitet som bidrar till kreativitet till skillnad från mobilskroll. Alternativet skulle vara att be henne sitta i sitt rum, vilket skulle medföra att Polarn hör tv:n bättre men jag behöver gå en längre bit varje gång jag ska hjälpa till. Jag skulle också kunna säga att jag inte orkar och be henne vänta med att sy, vilket skulle riskera att minska intresset.  Med det sagt så är det en utmaning att ägna kvällar åt aktiviteter man själv inte är jättesugen på, särskilt eftersom allt som oftast innefattar intresset för skapande sällan ett intresse för att plocka undan allt när man är klar. M...

Kollegan och jag blev lite överraskade när vi fick gå på konferens i vår egen stad i två hela dagar. Men tydligen drabbades vi också av någon slags hybris och ansökte genast om att få gå på ytterligare en konferens, denna gång i en annan stad. Jag ombads knåpa ihop en motivering, som chefen sedan skickade till sin chef och vi kunde bara vänta på besked. Idag fick vi veta att det beviljats. Så imorgon kastar vi in en anmälan för att i slutet av månaden gå på två dagar fyllda av spännande föreläsningar, äta en trerätters middag och sova på hotell i en annan stad.  Med tanke på hur restriktiva arbetsplatsen varit med sådana här saker känns det inte bara lyxigt utan också som ett tecken på uppskattning av vår insats. Det känns också som perfekt tajming att få fylla på med kunskap och inspiration medan det blir en liten paus från vardagen. Nu ska jag titta igenom programmet en gång till för att välja bland alla föreläsningar. 

Jag tänkte ta en promenad direkt på morgonen, men då hade jag huvudvärk. Sen tänkte jag ta en innan lunch men var för hungrig.  Sen tänkte jag ta en efter lunch men ville se klart filmen jag tittade på först. Fast på eftermiddagen, innan jag lagade middag och lunch till veckan, då gick jag på en promenad. Det var kallt. Men också ganska vackert. 

Pyret såg ett klipp om att Kicks idag skulle dela ut goodiebags till de första 50 kunderna som handlade för minst 99 kronor. Arvsmassorna var väldigt taggade på att försöka få grepp om varsin goodiebag.  Eftersom det inte var långt till närmaste butik och jag ändå behövde fylla på av min ansiktstvål så tog jag med mig de tre studsbollarna. Klockan 9:15 hade jag börjat se människor vid butiken och 9:45 gick vi och ställde oss i kö. Kampanjen hade nog inte fått vansinnigt mycket uppmärksamhet och butiken är inte den största, så vi hamnade bakom 42 andra. Inte någon hysteri i kylan tack och lov.  Arvsmassorna hade förberett sig och bestämt vad de skulle köpa och var redo att springa in, ta det de ville ha och snabbt ställa sig i kö till kassan för att vara en av de första 50 att betala. Jag blev orolig för att det skulle vara hysteriskt och gjorde mig redo för att inte orka med stressen. Men det var välorganiserat. Biljetter delades ut i tur och ordning när de släppte in kundern...

Det kom ett meddelande från Mammakompisen, hon frågade om jag kände till att hennes arvsmassa skulle sova över hos oss. Det gjorde jag inte. Det var extra intressant eftersom Arvsmassorna skulle ha pappahelg. Det kändes inte troligt att hennes arvsmassa skulle sova här utan mina Arvsmassor.  Men eftersom alla arvsmassor hade kommunicerat med varandra om övernattning så ligger jag i sovrummet och lyssnar på tre arvsmassor som bäddat i vardagsrummet och ligger och kollar på film, fast jag skulle ha varit ensam. Livet är fullt av överraskningar.

Promenaderna till och från jobbet tog ännu längre tid idag eftersom det under natten varit ett lätt snöfall. Men någon kilometer var ändå lite plogad. Bäst plogad var en trottoar i ett villakvarter jag genade genom för att undvika ett extra stort slaskigt parti. Det förbryllade mig. När jag väl kom hem var jag lika slut i benen som efter en längre löprunda och behövde sitta ner en stund innan jag orkade laga middag. Valde att fokusera på att träna armar till kvällen, för benen hade liksom gjort sitt för idag.  I lokala grupper går debatterna heta, är det ovanligt mycket snö och därför får det vara så här? Är det kommunen som snålat i sin upphandling? Är det snörörjarna som inte sköter sitt jobb?  Kan det inte vara lite av varje tänker jag. Hur som helst, jag tror att jag satsar på att gå lite tidigare även imorgon, för jag tror inte att det kommer vara plogat då heller, prioriterad väg eller inte. 

Det har ju snöat en del, sägs det. Jag brukar skryta om att allt som oftast är vägen jag promenerar till och från jobbet plogad och saltad eftersom det är en så kallad prioriterad gång- och cykelväg.  Icke denna gång. Bitvis var det plogat för kanske ett par dagar sedan, bitvis såg det ut så här: Väldigt oklart varför eftersom de plogat fram till andra bilen i bild och sedan plogat igen sådär 20 meter bakom mig, men inte denna lilla passage. Detta upprepade sig lite här oxh där. Men till skillnad från de som åkte tåg och buss så tog jag mig ändå fram. Till och med när en buss blockerade ett övergångsställe och jag behövde gå ut trafiken för att komma runt den. Fram kom jag.  Man kan också se det positivt och tänka att man deltar i en hinderbana och får ett jättebra träningspass för benen.  I vanliga fall tar min promenad 38 minuter, idag tog den 47. Det, kombinerat med första arbetsdagen efter 18 dagar ledigt, gjorde att jag var lite trött till kvällen. Vilken...

Dags för en kort redovisning av de böcker jag läste under 2025. Det blev inte en så stor skörd i år, jag har varit tröttare på kvällarna så jag har helt enkelt inte orkat läsa lika mycket. Men så här såg året ut: De polyglotta älskarna av Lina Wolff Tre karaktärer, alla svåra att tycka om. Intressant språk och skildringar men inte en berättelse som stannade kvar. Ett litet liv av Hanya Yanagihara Fyra vänners liv följs från ungdom till mogen ålder. En storslagen bok både i antal sidor och berättelse, gripande minst sagt. En sådan bok alla borde läsa, men ladda med näsdukar först. Bränn alla mina brev av Alex Schulman Verklighetsbaserad eller bioagrafi eller roman, vad man nu ska kalla det. En olycklig kärlekshistoria nedtecknad som ett sätt att förstå sin egen historia. Finstämd och gripande. 1795  av  Niklas Natt och dag Tredje och sista delen i sviten om Winge, Cardel och Knapp i Stockholm. Jag tyckte om de första två delarna men inte den här. Jag upplevde den som rörig o...

Någon gång strax efter att Polarn föddes så köpte jag ett par överdragsbyxor från Lager 157. För med småbarnslivet kom ett behov av funktionskläder. Om jag minns rätt var byxorna på rea.  När jag nu ska ta långpromenad i långsam takt med Arvsmassorna, innan kroppen vant sig vid att det plötsligt är vinter, så plockas de fram. Banne mig som nya sådär tio år senare. Det är väl ändå fantastiskt.  Mindre fantastiskt är att vara i klimakteriet vintertid. Den inre termostaten är ju ganska paj och på mig konstant inställd på värme . Sådana här promenader innebär alltså att jag behöver skydda mig från kylan medan kroppen sakta brinner upp inifrån. Det är en spännande erfarenhet att känna kylan utan att egentligen känna den och vara varm fast det är kallt.  Hur som helst, känner mig nöjd med mitt budgetkap för länge sedan.