attvarabob

Igår frågade Pyret om hon fick laga middag idag, jag svarade självklart ja, jag är ju inte benägen till självskada. Idag frågade hon om hon också fick göra efterrätt, jag gav samma svar. Så till middag fick vi en pastarätt, lasagne-inspirerad: Detta var allt som blev kvar från en gratänger, ni kan gissa vad omdömet blev utifrån det tänker jag. Efter det fick vi detta: Det blev en chokladboll kvar. Jag tackade för maten många gånger och berättade hur stolt jag var över bedriften. Det är ju en ynnest att de båda två kan komma på en maträtt, leta fram recept, laga hela måltiden utan hjälp och göra det gott. Men mest vill jag rida på vågen att de tycker det är roligt, för det kan ju bli något riktigt stort. Polarn levererade konst istället, för hon blev klar med sin svamplampa: Så himla söt och rar.  Det här är väl en del i ekvationen som är så svår att beskriva för de som inte gått in i föräldraskapets masspsykos. Där föräldrarollen mest låter som n...

Om vi börjar med min kropp så var den inte så särskilt snäll eller välfungerande denna morgon. En av fördelarna med att vara i klimakteriet är att mensen kommer sällan, därmed är det allt mer sällan jag får endometrios-episoder. Imorse var det dags för en åktur. Smärtan kom mycket snabbare än någon gång tidigare, så jag var inte helt beredd. Den var också mycket mer intensiv, så pass att jag höll på att kräkas av den. Efter värktablett och 40 minuters tandgnisslan och kallsvett klingade det av. Kollegan undrade varför jag åkte till jobbet, jag svarade att när smärtan klingar av så försvinner den ju och det är som att inget hänt. Det är ju otroligt sjukt. Att känna som att man håller på att slitas itu och sedan; inget. När jag var på väg hem kom smärtan tillbaka lite och en svag värk har legat i hela kvällen, det är inte heller som det brukar vara. Polarns arm bråkar med henne. Hon är rätt nöjd med sitt gips, men mindre nöjd med att det gör ont lite titt som tätt och det är väl en adekv...