Fortsätt till huvudinnehåll

Upp som en sol...

Dagen började så bra, jag pustade ut och blev lite mer hoppfull.
Nu gör det bara ont, i hjärtat.
Det skaver och svider där inne.
Platsen inombords där man hämtar kraft och energi, den ekar tom.
Jag önskar att det fanns Alvedon för brustna hjärtan, plåster för själen, och Red Bull för utslitna hopp.
Jag kramar maken tills hans tröja är blöt, och kelar med katter tills deras pälsar dryper, för jag kan inte sluta böla.
Det är det sista stadiet från att ha intalat sig att det inte behöver vara kört, börjat köpslå med sig själv, bli förbannad, till att bara ge upp.
Det vore bra skönt om det 5:e misslyckandet hade gjort en van, trubbat av känslorna lite, lärt en att handskas med att hoppas och bli besviken.
Så är det inte.

Jag tänker vara patetisk och rödgråten hela kvällen, för imorgon drar plugget igång igen.
Hur det ska gå att vara social, taggad, och uppmärksam hela dagen vet jag inte, men jag antar att det kommer gå åt skogen.

Kommentarer

Greken sa…
Käraste vän! Tänker på dig. Försöker skicka kärlek, styrka och medkänsla. Det finns fortfarande hopp och du är den starkaste personen jag känner. Fortsätt krama maken och klappa på kissarna. Snart hittar du kraften att fortsätta kämpa. Tänker på dig! Önskar att jag kunde vara nära men jag finns här på andra sidan jorden! Leta upp mig på skype så kan vi prata snart! Massa kramar

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.